Katt eller inte katt?

Så här efter två dagar på nya jobbet inser jag att jag missat något viktigt: Jag vet inte om kollegorna har katt! Hur har jag kunnat missa detta viktiga steg?!? Ofattbart.

Men förutom det går det rätt bra. Och arbetsflödet so far är otippat likt fast med helt andra saker. Dagarna går fort vilket kanske inte är så konstigt när man har tusen saker att ta in. Men ändå. Kvällarna är mer av typen krascha i soffan. Med katter så klart.

//J

 

Första dagen – check

Första dagen på nya jobbet är avklarad. Det är som om systemen fattar lika lite som jag att jag bytt. Tydligen var det inte helt lätt att byta inom arbetsgivaren för alla system säger att jag är tjänstledig utom vissa som säger att det finns två av mig. Klonad på köpet liksom. Men det löser sig nog.

Jag hittade dit i tid och fick en morgonpromenad i stan på köpet. Kan i teorin testa massa olika färdvägar men tror jag redan hittat en favorit. Och än så länge är det skönt att slippa åka bil till jobbet. (Kanske ångrar det uttalandet en regnig dag). Annars har jag mest hälsat på folk och läst diverse informationssajter och intranätet. Börjar få en liten (men än så länge rätt suddig) bild av vad det handlar om och vad som förväntas av mig. Är lite rastlös att komma igång men försöker ha tålamod. “Njut av att vara ny” som en kollega sa. Det var inte igår precis. Jag jobbar på det.

//J

 

 

20 år tillbaks

Så här lagom till jag kastar pyjamasen på jobbet (nya klädregler gör att jag måste vara iförd sjukhuspyjamas de dagar jag sitter och pratar med patienter) har jag börjat ta på den på kvällarna. Inte för att sova utan för att jag en dag fick för mig att jag skulle gå tillbaks till min gamla ju jutsu-klubb. Som jag lämnade för ca 20 år sedan med ett grönt bälte i näven.

Det finns två personer kvar från den tiden. Båda kom ihåg mig vilket i sig var både imponerande och oroande. Jag kommer inte ihåg så mycket så även om jag rent teoretiskt fortfarande har rätt att knyta på mig det gröna bältet så är det börja om från början som gäller. Det är kul. Och det blir av. Det är något med det där att man vet att någon sitter och prickar av att man varit där eller inte som gör att jag har lite lättare att komma ur soffhörnan.

Sjätte passet avklarades igår och idag har jag ont i kroppen och blåmärken lite här och där. Än så länge bara på halva kroppen (det räcker väl att lära sig att sparka med ett ben i taget?).

Men det roligaste av allt är ändå att Ed hänger med. Eller ja, han har ju sin dag och sin grupp men vi gör det ihop liksom. Och han tycker det är jätteroligt. Sam testade också men var lite i minsta laget för knattegänget så han får vänta lite till…

//J

 

 

Hm…

Är det nån här? Jag börjar få lite bloggsug igen så här 7 månader efter senaste inlägget. Kanske för att det senaste året varit en sjukt intensiv period och jag nu börjar landa lite. Om en vecka är det dags för omstart och nystart med något helt annat. Ska ägna den sista veckan åt att ordna 14 års jobb i prydliga högar till en efterträdare jag inte hinner gå dubbelt med. Jag ska byta jobb med andra ord. Det blir spännande. Men först ett hej då till ett Flempan jag spenderat nästan halva mitt liv i (14 års jobb + 4 års studier). Bara att åka åt andra hållet på morgnarna blir ju en omställning. Vi får se om bloggen vaknar helt enkelt….

//J

 

Sommarlov!

skolavsl1skolavsl2

 

 

 

 

 

 

 

 

9 juni och idag är det första sommarlovsdagen här. Semestern börjar inte än på ett par veckor men en liten tjuvstart knep vi så här på skolavslutningsdagen. Ed har redan gått ut tvåan! Och eftersom man då planerar för fullt för framtiden så hade hans lärare gjort ett bildspel där eleverna i klassen visades en efter en hållandes på en skylt där de fått skriva sitt önskade framtida yrke. Om man får tro det så bor det en himla massa blivande youtubers här i krokarna…

 

//J

 

Bilbyte

Jaha, så vi hade en Toyota (som jag körde) och en Volvo (som T körde). Men så åkte vi till Bilia häromveckan och vips hade vi bytt Toyotan mot en Volvo. Obalans i leden. Så igår åkte T och bytte Volvon (den första) mot en Toyota. Så. Vi har nu en Volvo (som jag kör) och en Toyota (som står i garaget i väntan på kopplingsbyte) och en Volvo (som ska säljas). Typ. Jag måste ändå säga att jag är nöjd med mitt byte. Jag har rattvärme. Och kan blippa in på telefonen när jag vill ha bilen varm. Och bäst av allt är nog ändå att jag kan lyssna på podcasts och spotify.

img_20160409_122016.jpgGlada killar på Bilia. Bästa affären någonsin tyckte de. Jag är lite skeptisk och funderar också en del över hur smart det är att 1) bjuda på sockrig dricka 2) bjuda på kladdigt godis som tar lång tid att äta (klubbor) och 3) förse ungar med fingerfärg och låta dem måla på en bil. Är det efter det man ska stoppa in dem i en finbil och provköra?!

Nåja, vi köpte ju bil iaf så det funkade väl…dock inte den på bilden utan den här:

1461252757483.jpg

“Jag ska aldrig köpa en vit bil”. Jag kan ha sagt det. Men tja, den lär ju inte vara vit så himla länge ändå…?

//J

 

Ordningen är återställd

Tillbaks på jobbet efter tio dagars påsklov. Stegräknaren är tillbaks på femsiffrigt och pulsmätaren blippar nöjt att jag uppnått målet på 30 minuters heart activity redan före kl 10. Ordningen är återställd typ. Å andra sidan ville förskolan ha in semesterlappen senast idag (de har inte fått det) och jag hoppas det beror på att det snart är semester på riktigt.

De har inte fått lappen för att vi inte har en aning om när, om eller hur vi har semester. Vad har man för jobb om man vet det i april?! (I know, förskollärare!) Men det är bara att göra som vanligt. Skolstart minus fyra-fem veckor och hoppas på det bästa. I höst är det dessutom dags för inskolning. Redan! Och lillplutt har fått plats på samma skola som storebror (att man bor ett stenkast från skolan och har en brorsa i den är ingen garanti för alla har syskon här och det är den som har längst till skola nr 2 som får platsen…).

Men det blir till hösten det. Nu är nu. Stress är inte dåligt om man hinner återhämta sig. Jag kan massa sätt att återhämta sig. Det känns dock lite dåligt att prova alla på en gång. Denna veckas projekt får bli läsning. Det är lugnande och bra. Jag har en bok på mitt nattduksbord men minns inte ens vad den heter. Jag ska läsa lite i den nu. Men det fick mig att tänka på att tipsa om en annan bok som jag läser med killarna nu: Pojken som svävade av John Boyne (finns att ladda ner som e-bok på bibblan). Vi älskar den allihop.

Jaha, vad var det nu för bok jag skulle läsa?

//J

dsc_1877.jpg

 

eller inte

Igår var vi i Nacka Forum och lunchade på O’learys. Jag har inte riktigt lärt mig vad eller var jag kan äta ute än men jag har snappat upp att O’learys har flera veganska alternativ på menyn. Oumph är deras grej. Ett slags sojabaserat köttsubstitut som finns som grilled, pulled, bitar och filéer (säkert nåt mer också). Jaja, jag valde quesadillas. Det var…nog det slemmigaste jag ätit. Tortilla, veganost, oumph. Några salladsblad i botten och guacamole till. Jag tror det var guacamole iaf. Kände dock ingen smak av avocado. Men den var grön. Nåja, tanken var god men nästa gång provar jag nåt annat. Min analys efteråt var att det inte går att basera en vegansk måltid på substitut. Helst inte mer än ett, om något. Det blir bara fel. Fint så.

Tills jag lagade middag idag. Lasagne. Kokade ihop sojafärs, lite röda linser, rödvin, krossade tomater, grönsaksbuljong, maaaassa fryst basilika, vitlök, salt och peppar. Gjorde en bechamel på havremjölk, mjölkfritt margarin, mjöl, jeezlyost, muskot och b-jäst. Och så ihop till en lasagne med plattor och jeezly på toppen. Typ bara olika substitut alltså. Och det blev så gott. Och roligast av allt: Hela familjen åt! Ed tog två gånger. Sam åt upp. Alltså går det.

img_20160401_121021.jpg

Två som inte käkade veganskt på O’Learys…

//J

 

 

Påsklov

Ja, halva februari och mars so far har varit rätt uppfyllt av diverse sjukdomar. Magsjuka, influensa, förkylningar… På jobbet växer de gamla högarna och nya projekt pockar på uppmärksamhet. Men den här veckan har jag faktiskt varit på jobbet varenda dag. Ibland så länge att jag fått larma och låsa. Jag började till och med känna att jag kanske skulle få nästippen över ytan snart. Så jag gjorde det enda rätta och…tog semester påskveckan. Och chefen gjorde det enda rätta och bara “hallå, folk vill ha semester nästa vecka! Vi måste lösa alla projekt NU NU NU”. Ja, så vi gjorde det. Och idag är första påsklovsdagen och jag har typ suttit apatiskt i soffan större delen av dagen. Tills jag frampå eftermiddagen gick upp och satte mig mitt i röran på barnens våning och…sorterade lego. Och lyssnade på podcast. Ok, de har inte sovit där uppe på flera veckor pga sjukdomar (vi har ett tomt rum bredvid vårt sovrum så de har sovit på madrasser där för att ha lite närmare), de har bara lekt där. Jag har bara ignorerat den våningen och det är inte dammsuget på flera veckor och grejer överallt. Sa jag att jag sorterade lego? Prioriteringarna på topp liksom. Och som om inte det var nog så tog det ungefär en halvtimma och sen kom T upp…och satte sig och hjälpte till. Så där satt vi på det mycket dammiga golvet i typ två timmar och sorterade lego. Barnen satt nere i köket och ritade. På något sätt känns det som det ger en liten vink om hur mycket det här påsklovet behövs…

Ordning i lådorna:
dsc_1811.jpg
Resten av rummet:
dsc_1809.jpgGlad påsk på er! Nu kan vi i alla fall hitta tillräckligt med gula bitar för att bygga en påskkyckling.

//J

 

 

Youtuber

Influensan härjar ju hos oss sedan typ två veckor tillbaks. Ed har hunnit bli frisk. Sam är…nästan frisk (hosta kvar) och T är…mitt i eländet. Själv har jag typ klarat mig så när som på trötthet (kanske inte konstigt bland alla sjuklingar) och en envis huvudvärk. Energin är inte på topp med andra ord. Städningen är…lite eftersatt skulle man kunna säga också. Man vet att det är illa när man youtubar “cleaning hacks” och lutar sig tillbaks i soffan tittandes på amerikanska hemmafruar som kör sina städrutiner. Sen lyfter man blicken och inser att det bara var på film. Suck.

//J