6 dagar före dan

Julen närmar sig. Som vanligt så här års så har vi sjukstuga hemma. En del kör rimstuga inför julen, vi kör sjukstuga. Men det är väl bara att luta sig tillbaks, knöla ihop att göra-listorna och njuta av traditionen. Eller så. Ed har öroninflammation (är väl också standard vid det här laget) och efter att ha legat och gnytt på en madrass i vardagsrummet i två dagar fick morfar ta med honom till öronläkaren igår för en koll. Så fick han lite penicillin att skölja ner knäcken med. Den verkar göra susen för i morse satte han sig upp 5.30 och sa ”det gör inte ont i örat längre, kan jag får frukost?”. Skönt. T är dunderförkyld så de kör omväxlande vab och vap hemma nu kan man säga. Sam har rinnande näsa  men är oförskämt pigg ändå. Själv försöker jag jobba ikapp förra och förrförra veckans vab och min förra förkylning. Det går rätt ok ändå får jag säga. Julstämningen kom krypande i och med gårdagens snöande. Två dagar till långledigt!

Långbro igår kväll:
wpid-img_20141217_170423.jpg

/J

 

Första advent

Jag är dyngförkyld och hänger i soffan med två halvsnoriga killar. Maken sover. Klockan har just passerat åtta men julstämningen börjar komma krypande. Kanske en aning tidigt för att gå ner och rota efter julsaker i källaren. Nöjer mig med julstämning från Spotify och Eds julröda täcke ett tag till. Men om en liten stund…DÅ!

Det jobbigaste jobbet för i år är avslutat (hoppas jag…men man ska aldrig säga aldrig). Nu hoppas jag komma ikapp lite och ha nedräkning till jullovet. 19 dagar kvar. Sen 17 dagar ledigt. Whoho!

Glad första advent på er!

 

/J

 

November

Världens sämsta mamma sitter nu på tåget mot jobbet. Uppenbarligen var hon inte värre än att det kunde kramas hej då och vinkas i förskolans samtliga fönster till avsked. Puh.

Å andra sidan kan man ju knappast klandra honom för det känns ju minst sagt lite motigt att gå ut i den mörka novembermorgonen… Skulle också vilja ha nån att vråla på om morgnarna. Men gissar att maken skulle ta ut skilsmässa rätt snabbt om jag bara ”Du är världens sämsta make” varenda morgon. Kanske den biten med att vägra klä på sig skulle tas emot bättre…åtminstone tills det är dags att betala räkningarna.

Jaja, nu blir det jobb.

/J

 

Ett, två, ne

Första ungen – ett gäng öroninflammationer med vårdcentralsbesök

Andra ungen – Tillräckligt många öroninflammationer för att kvala in för rör i öronen. Falsk krupp. Feberkramper gånger två med ambulansfärder. Armbågsbrott. Ramlat på förskolan och slagit i en framtand som nu har ändrat färg. Och nu lunginflammation (men har efter ett akutenbesök i söndags fått medicin och mår nu mycket bättre).

Och så undrar folk om det inte är dags för en trea?!

wpid-img_20141007_085643.jpgLunginflammationskillen som bara sitter still när han får spela…

/J

 

Saker vi gör

  • Försöker få Sam med den brutna armbågen att ta det lugnt (mission impossible)
  • Lyssnar på Frostmusiken om och om igen (på olika språk)
  • Kollar film
  • Spelar Mario och Lego Batman
  • Kramas med katter (Sam föreslog tex i morse att vi skulle ha ”krama Loci-dagen” och inte ens pausa för lunch idag.)
  • Fixar med sista detaljerna på vinden inför inflytt (igår lampor x 5 tex)
  • River ut ett köksgolv man irriterat sig på sen inflytt (jag)
  • Lägger nytt köksgolv av resterna från vindsgolvet (T)
  • Tar in offert på dränering
  • Åker till en stenfirma och kollar på stenar till uppfarten
  • Bokar in en heldag med elektriker
  • Shoppar spis
  • Går ut för att det är fint väder. Går in två sekunder senare för att det är så sjukt mycket getingar.
  • Bokar klipptid
  • Shoppar klänning till bröllop nästa helg (jag)

Ja typ lite så. Det är en lugn semester med en aning mindre bortaaktiviteter än vad jag tänkt från början. Men så kan det vara ibland. Om två veckor får Sam ta gipset. I fredags var vi nämligen på frakturmottagningen i Rinkeby och röntgade igen och allt såg fint ut som tur var. Tänkte också fira med glass på det hypade glasshaket i Ålsten/Bromma eftersom vi ju ändå var på rätt sida stan för en gångs skull. Barnen tittade på glassen och bara ”mamma, kan vi inte äta glass hemma istället?” (=glassbilenpinnar från frysen). Eh… Det blev ingen glass (varken där eller hemma) kan jag säga. Och  nästa gång skippar jag nog att ta med familjen 😉

/J

 

Inge fredagsmys

Jag har visst lite semester från bloggen också nu. Fjärde semesterveckan inleddes idag. Denna + tre dagar på nästa vecka är kvar till jobbet drar igång igen. Vi har mest hängt i värmen. Sprungit genom vattenspridaren, plaskat i lillpoolen, badat i Långsjön och käkat glass. Sånt man gör när varmaste sommaren ever slagit sig till ro. Det är ljuvligt.

Sen i fredags kväll tar vi det dock om möjligt ännu lugnare. Sam landade lite snett i studsmattan när han skulle ta emot sig med armen vilket resulterade i en fraktur på armbågen, 8 timmar på akuten och nu gipsad arm i 4 veckor. Inte riktigt enligt planen om man säger så.

8 timmar på akuten förresten. Det var ganska galet kan man säga. När Sam hade gjort sig illa stod det rätt snabbt klart att det gjorde ganska rejält ont. Kl var närmare 20 och T hade tagit en öl och kunde inte köra. Själv har jag inte kört sen vi sålde den andra bilen (ett par månader sedan) och kände mig så där sugen på att köra nya bilen för första gången på det här sättet (lite lätt stressande när Sam var så ledsen…). För att iaf undvika att köra till fel ställe ringer jag 1177 och får beskedet att ”klockan är efter halv åtta så ni ska åka till Sachska”. När vi väl var redo att gå ut genom dörren kommer morfar förbi. Han hade städmoppar på tvätt och tänkte sig en lugn kaffe i trädgården medan han väntade på dem. Tji fick han. Chaufför fick han bli och vi packade alla in oss i bilen. Stackars mormor fick nu inte längre plats utan tog en taxi efter.

Väl på Sachska verkar det ganska lugnt och vi pustar ut och får direkt skriva in oss utan att ens ta nummerlapp. Vi blir dock direkt upplysta om att vi åkt fel och att det bara är ALB i Solna som har hand om ortopedi. De vill dock ge Sam en jättedos alvedon först så han inte ska ha så ont när vi kommer fram och det ska klämmas och kännas. I samma stund som ”Alvedon” nämns kräks Sam ner hela sig och halva mig av smärtan. In på toa för sanering. Sam får låna en sjukhusrock modell stor vuxen att tälta i. Jag sköljer av mina skor under kranen. De tvekar lite ang alvedonen och jag föreslår en supp istället. Då  tycker de att det blir för låg dos men jag får till sist en till honom ändå. Avsedd för barn som väger 40kg (han väger 16). Undrar vad det var för dos han egentligen skulle ha fått om det var för lite :O

Hyfsat rena och lite lätt uppgivna fortsätter vi färden mot Solna. (Mormor efter i ny taxi). Här är det full fart. Men det är kanske logiskt. På sommaren är det lugnare på öroninflammation/vinterkräksfronten och mer intensivt på studsmatteskador/hoppat från bryggan/cyklat omkull-fronten. Nummerlapp till inskrivning och fem nummer före.

Alvedonen började verka och Sam tyckte det var läge att åka hem igen. Armbågen började dock vid det här laget bli blå och mer och mer likna en tennisboll i omfång så vi kände att det var bäst att hänga kvar. Nu var klockan nio. Efter någon halvtimma fick vi skriva in oss och Sam fick matförbud i händelse det skulle bli operation. Han var rätt hungrig eftersom han ju kräkts upp middagen men tog det rätt lugnt ändå. Nu var det bara att vänta då…och vänta…och vänta. Vid elva fick vi komma upp på röntgen. Barnröntgen på KS. Mitt i väntrummet stod en… rutschbana. Sjukt otippat faktiskt. Vi försökte förgäves komma på vilken kroppsdel man skulle kunna behöva röntga och ändå kunna åka rutschkana. (Å andra sidan var det en liten kille som kom i rullstol med piggelin i handen och glatt skuttade ur den och åkte rutschkana så…).

Inne på röntgen var Sam superduktig och satt snällt i mitt knä och vred på armen som sköterskan sa fast han grimaserade för att det gjorde ont. Sen fick vi gå tillbaks till väntrummet.

Vid midnatt åkte morfar hem med Ed och mormor. Vid halv ett slocknade Sam på en soffa i väntrummet. Vid ett började han gråta i sömnen och fick mer alvedon. Morfar kom tillbaks med vår bil och vi väntade ett tag till. Vid tre fick vi träffa en läkare som visade en röntgenbild och sa att Sam skulle gipsas. Det tog inte ens fem minuter och hon undersökte inte Sam (han sov vidare när vi bar in honom från väntrummet till läkarrummet). Vi fick följa med en undersköterska och en sjuksköterska in till ”gipsrummet” för gipsning. Sam sov vidare på nya britsen. Mitt i gipsandet vaknade han och gnällde över smärtan men var vid förvånansvärt gott mod ändå måste jag säga. När själva gipsandet var över och han skulle få linda runt det var han sååå ledsen. Men när undersköterskan frågade om han ville ha blå, röd eller båda på bandaget snyftade han fram ett ”båda”. Och när han efter ytterligare några minuters snyftande fick frågan om han skulle börja med blått eller rött svarade han direkt ”blått” mellan snyftningarna. Gullplutten.

Väl hemma igen slukade han en macka och somnade. Nu är han väl också vid ganska gott mod även om han inte gillar duschplastpåsen (”kan vi inte bara ta av gipset istället mamma?) eller riktigt fattar att han kanske ska ta det lite lugnt (”Nej, du får inte studsa” ”Varföööör?”) (”Men om jag vill klättra upp för berget där då kan du följa med och hålla mig i handen”).

Men inget ont som inte för något gott med sig eller vad man nu ska säga. Efter veckor av uteblivet tv-spelande här hemma fick Sam sin drömdag igår. ”Spela så mycket man vill-dagen”. Som de spelade. Surfplatta, DS och Wii. Ganska sams faktiskt båda två. Och jag och morfar hängde på vinden och monterade 11 Ikeamöbler. Men det är en helt annan historia…

wpid-img_20140803_133311.jpg

 

Gipsad kille som just upptäckt att fingrarna på den gipsade armen funkar…

//J

 

Vigare än du

Ed har en klasskompis här och ska så klart demonstrera hur vig han är genom att slänga sig på mage och nudda huvudet med tårna. Kompisen kontrar snabbt med ett ”Men jag kan peta näsan med stortån!”

Svårslaget det där…

/J

 

Första semesterdagen

Saker som hänt idag:

  • Promenad till Sats Älvsjö. Utan lurar till mobilen=inga poddar, ingen musik, bara mina tankar. Som ett slags mindfullnessexperiment. Det gick bra bortsett från att jag gick långsammare än vanligt och fick springa sista fem minutrarna för att inte missa platsen på bodybalancen (känns fint att stressa till en sån klass, hehe)
  • Gjorde godaste gröna smoothien hittills (nypressad apelsin, färska hallon, vindruvor, fryst grönkål, fryst spenat, färsk mynta).
  • Råkade hälla ut två tredjedelar av den över diskbänken, diskmaskinen och golvet.
  • Drog till Farsta för shoppingrunda med maken.
  • Fick finkaffe och chokladmuffin.
  • Shoppade som om det inte fanns en morgondag (alternativt som om morgondagen skulle kräva mycket kläder). Plötsligt händer det? Jag hittar ju aldrig något. Kom idag hem med jeans, jeanskjol, två toppar, en kofta, 3 bhs och ett par sandaler. Och lite shorts och t-shirts till killarna. Och jeans till maken. Galet!
  • Provade nya taco bar i Farsta fast tog hem maten till hungriga barn och barnvaktande mormor.
  • Promenad till ICA (1km bort, kändes fint när Sam på väg dit sa ”mamma, KAN man åka bil till ICA?”) för inköp av ingredienser för att göra ny smoothie imorrn (note to self: mixerstaven kan inte INTE lämnas stående i plastkaraffen under tillverkningen för att man ”ska bara” göra något annat).
  • Nu blir det yogabok i soffhörnan.

/J

 

Studsmattehäng

Studsmattan funkar inte bara bra för studs. Diverse mer eller mindre akrobatiska övningar funkar också bra (man landar mjukt). I morse funkade det till och med att köra ett NTC-pass. Lite extra utmaning om man inte är ensam utan har två studsisar som sällskap förstås. Lite yoga går också bra. Men då kanske man får sällskap i form av en yogasugen liten Sam…

jos3Planka ser ju sällskapsvänligt ut…

jos6Hunden funkar fint.

jos4Lite vila i barnets position kanske? (För vem?!)

Och så avslutar vi det hela med en fin bild på oss. (Jäkla busunge! ;))

jos2

 

(Ed har fotat. Vi skulle ha en liknande bildserie på mig och Ed men…Sam orkade inte hålla upp kameran så det blev mest bilder på studsduken och hans tår…)

/J