Saker jag lärt mig…

…på jobbet den här veckan:

Om en datorkille säger ”nu är allt fixat och alla filer på plats” så betyder det inte alls just det. Åh hej ångest liksom. Min huvudgrej denna vecka (som skulle vara en bigrej enligt planen) var att fixa fram ca 250 prover och skicka dessa till en klinik i Holland. Jag hittade en fil med dessa prover. Närmare bestämt 234 stycken. Alla proverna lokaliserades och märktes om. Fint så. Dagen efter msnar kollegan att han hittat en låda till med ca 65 prover med högre löpnummer än vad som fanns på min lista. Jag hittar info om hur proverna preppats och analyserats i min labbok. Men kodnyckeln borde funnits i datorn. Det gör den inte. Efter en halvtimmas ångest hittar jag den bland mina arkiverade mail och nu är allt klart för sändning på måndag. Eller nja. Hyfsat klart. För jag har lärt mig en sak till:

Att en firma kallar sig transportfirma innebär inte nödvändigtvis att de kan nåt om transporter. Eftersom mottagaren ska betala för transporten får de välja firma och jag kan således inte välja min vanliga. Puh alltså.
Min vanliga firma: Jaha, vad vill du skicka? Vad väger det och vad är måtten? Vi fixar allt, inklusive torr-is och lämpligt emballage.
Den här firman: Jaha, har du fyllt i tullfakturan? Jag: Eh va? Firman: Jag kan maila en till dig. (Jag får sen ett mail utan bifogad fil…) Se till att packa rätt och med rätt mängd is för att klara 3 dygn.
Tjoho liksom.

Annars har jag lite lätt panik över allt. Men jag lovade barnmorskan att det ska bli bättre nästa vecka. Men först helg (och en ganska fullbokad sådan också).

//J

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *