Sen sist

Det blev ju inte så mycket mer bloggat. Så här 4,5 månad in i nya jobbet kan jag konstatera att jag både fått och förlorat tid. Fått tid för att jag kan jobba hemifrån vid behov. Förlorat tid för att min resväg dubblerats i tid. Stressmässigt är det en vinst dock. Ganska mycket för att jag istället för att berätta för folk att det är rätt stor risk att de kommer att dö för tidigt i en hemsk sjukdom istället får berätta för folk att de missat att skicka in blankett L2a. Inte lika laddat kan man säga. Mitt psyke behövde den här pausen. Sen får vi se när tjänstledigheten gått ut.

Idag är det sista veckan innan semestern. Det är behagligt lugnt. Jag har en hög att ta hand om istället för 10. Inga prover i frysar som väntar på registrering. Inga uppbokade tider in i det sista. Lagom. Min gamla chef fnös lite nån av de sista dagarna på gamla jobbet och påstod att jag skulle bli uttråkad. Kanske det. Så småningom. Men det finns ju å andra sidan mycket annat än jobb att lägga energi på.

Semester till exempel. Jag har haft semesterfeeling varje helg sen alla klämveckorna i maj. Och då menar jag inte semesterfeeling som i ”shit vad jag behöver semester” utan ”whopwhop, lördag morgon, kom så drar vi spontat till badet och tar ett morgondopp innan alla andra vaknar”. Dvs typ där jag vanligen befinner mig typ 4 veckor in i semestern. Det kommer antingen resultera i att T och barnen kommer behöva veckor av återhämtning när semestern är över eller att vi har en färdigbyggd altan, kattgård och har åkt på en lagom välplanerad semester. Jag kanske återkommer för att berätta om det…

//J

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *