Kattköparepidemi

Det låter kattfeber på jobbet kan man minst sagt säga. Tre av kollegorna har eller kommer bli med kattunge (eller i vissa fall till och med kattungar) under sommaren. (Övriga kollegor har antingen redan katt eller är allergiska och svårt avundsjuka, chefen har hund…) Samtliga kollegor som tingat kattungar har valt lurviga raser (ragdoll, maine coon och sibirisk). Jag har hälsat på några av dem och tja, de är söta. Och lurviga. Väldigt lurviga om man jämför med vad jag är van vid. De var sociala också. Lite så där så man nästa snubblade över dem. Men ändå får jag inte den där kontakten som jag får med cornishar (inte bara mina). Jag har inte kunnat sätta fingret på det. Bara svamlat nåt om att en bengal/ragdoll/annan katt liksom inte tittar PÅ en utan ut i luften utan att kunna förklara hur en cornish gör.

Idag hängde jag med Ulrika för lite kattungebus hos hennes fodervärd som har en kull med tre ungar. Här är S*Ullmonstrets Pierrot som får illustrera vad jag menar:

ull8Vill man inte bara kramas? Här kommer syskonen också:

ull5

För fler bilder kan ni så småningom kika in hos S*Ullmonstrets (jag hade 146 bilder i kameran när vi kom hem efter kanske en kvarts besök…)

/J