Första utefikan

Idag var det vår och vi tog årets första utefika på tomten. Sam skulle vara hemma idag efter operationen tyckte läkaren men lyckligtvis har han varit hur pigg som helst (utom när han somnade på soffan vid 19). Vi gick ut på eftermiddagen och Ed tyckte att ”mamma, kan vi inte fika ute så där som vi gjorde när det var sommar?”. Det kan man ju inte motstå. Till och med en Helix med vårkänslor fick hänga med ut.

utefika1

 

Fikande killar med en Helix i bakgrunden. Det syns ungefär hur mycket innekatt han är här. Vaddå undersöka marken. Klart jag sitter på stolen. Man är väl inget himla DJUR heller. Haha.

utefika2

 

Sen piper han. Konstant. Och får han inte följa med ut sitter han på andra sidan dörren och piper. Knäppa söt-katt.

utefika3

Som tur är ville Sam trösta lite. ”Jag ska krama Helix så han blir glad igen”.

Så härligt med vårväder idag! Och helg!

/J

 

 

Vabba, pausa, vabba, pausa…

När man kör en vecka med varannan dag-vab får man liksom jobba dubbelt varannan dag. Fast ok, jag har hunnit med att fika dubbelt idag också. Men när man har en kollega som kommer tillbaks från mammaledighet (mkt efterlängtad!!) och en helt ny kollega kan det bli så. Det kan också bli så att man slinker in på söder på en after work på Tabboleh och nu parkerat i soffan alldeles proppmätt.

Till och med för proppmätt för att gå loss på allt godis som finns hemma. Igår kom det nämligen…inga utklädda barn. Ingen alls faktiskt. Och maken som köpt maaaassa godis. Kan hända att nån kommer till helgen kanske. Man vet aldrig med spöken.

/J

 

Ahmeh

Är det verkligen söndag kväll redan?! Hur fort gick inte den här helgen? Vad har vi gjort egentligen?

Igår var det lördag och det blev corepuls som vanligt följt av besök av syrran (moster) och kusinerna och mamma (mormor). Lite våffelparty och byte av leksaker (syrran gick loss på nagellacken, Ed lånade lyckligt Dantes DS). Sen inköp av krokar till hallen för att bli av med jackhögen. Och så lite sushi/yakiniku på det.

Idag blev det till att vakna till ”mammahurlångtärdetkvartillsviskaåka?” gånger 72 innan vi styrde kosan mot Täby och Lucas för att ta igen kalaset vi missade förra helgen. Eller som jag sa när jag sålde in besöket hos T: Det blir som ett barnakalas utan alla barnen. Mycket trevligt och gott och killarna röjde loss varvat med lite lugnare stunder (bulle/macka/sällskapsspel). Och stensomnade inom 5 minuter i bilen på väg hem.

Vi hann också med en tur till Hornbach för inköp av en liten kakelfästmassespackel (ja men det ÄR ju inte rätt term så klart…men vad tusan heter de då?) eftersom jag har fått en liten tanke runt mitt toaspegelsprojekt. Jag lejer alltså bort målning men tror att jag ska fixa att kakla själv? Och det PÅ en spegel. Ja, ni hör ju. Det här kan bli nåt att blogga om.

Men först gäller det väl bara att somna och ladda för ny vecka.

/J

 

Utmaning för immunförsvaret

Man kan ju tycka att eftersom jag jobbar på ett sjukhus där det liksom dräller en massa patienter och sånt hela dagarna så får immunförsvaret nya små utmaningar hela tiden. Det är säkert sant. Men immunförsvarets verkliga utmaning kommer en dag som denna och stavas Öppet hus på förskolan. Smaka på den liksom. Mingla med 80 ungar med tillhörande föräldrar och snoriga syskon. Nåja, det är vad jag ska göra i eftermiddag. Och sen ska jag svettas ut alla eventuella baciller på combat. Och yoga. Och ni då?

//J