Hemma

Jag överlevde. Slut energi kvar nu kan man säga. Bilen fick för sig att börja pipa service och blinka ”Brake pads worn” lite slumpmässigt under färden. Kändes inte helt kul på 110-väg. Men vi kom till Linköping, jag ringde T och fick klartecken att köra hem (+ 2 minuter senare en verkstadstid bokad på sms till den 24e), vi gick på möte och föreläsning (superbra och väldigt intressant!) och sen var det ju bara hemfärden kvar… Beckmörker, sjuttiotolv långtradare som sällskap, pipande bil och ingen vägbelysning. Inte min favoritbilsituation kan man säga. Men jag är hemma. Såå skönt. Lite sömn på det?

//J

PS. Föreläsningen handlade delvis om riskbedömning och att fatta beslut och hur man grundar sina beslut och åsikter. Som exempel använde föreläsaren det faktum att många är rädda för att flyga när risken för att råka ut för en olycka är större i bilen på väg till flyget. Ganska lockande att lämna pipbilen och köpa en flygbiljett hem istället. Typ. DS.

 

Utestängd

Men tacksåhimlamycket städfirman. Det känns så bra så här sista dagen innan semestern när man skulle fortsätta att panikjobba sig igenom de senaste tre veckornas jobb (eftersom jag spenderat veckorna på lab istället för på mottagningen) att städfirman välkomnar en till kontoret med orden ”Nej, du får inte gå här. Vi har lagt polish på golvet! Tidigast kl 10, fast sen tar vi andra halvan av korridoren så du kommer liksom inte ner här förrän kanske i eftermiddag eller så.”. Yey. Inte. Men men, det löser sig på något sätt. Fast det känns som att morgonens löfte till Ed om att komma hem tidigt kanske inte helt kommer att hållas (vilket inte känns så värst bra eftersom jag nästan fick knuffa in honom och snabbt som attan stänga dörren i morse när han inte ville att jag skulle gå…).

Jaja, bara göra det bästa av situationen helt enkelt. Jag reggar prover på lab istället. Nån gång ska ju det göras också.

//J

 

Lab of hell ended

För min del i alla fall. Av 272 prover preppade är det 4 som inte klarat gränsen. 98,5% successrate. I egenskap av den enda på bygget som inte gått på semester än förklarar jag det godkänt. Häpp.

Så där ja, 2,5 dagar på mig att ta igen 3 veckors mottagningsjobb dårå. Piece of cake. Eller ja. Eller nä. Men det löser sig nog. Förr eller senare.

//J

 

Back at work

Ja men jag veeet att jag är störtseg på att blogga nu. Och jag kan varken skylla på semester eller på att solen skiner. Bloggsvacka. Kanske bättrar jag mig om en vecka när jag får semester. Just nu är jag mitt uppe i det projekt som på labbet gått under smeknamnet ”lab of hell”. Fast det blev inte riktigt så illa som befarat lyckligtvis. Det rörde sig om ca 3500 DNA-prover som skulle letas fram och pytsas upp på platta (=plastplattor med 96 brunnar i som underlättar framtida maskinell hantering). Just den biten slipper jag. Däremot var det knappa 300 av proverna som var i form av 5-10 år gammalt fryst blod istället för DNA. De 200 första körde jag med två kollegor på två veckor. De 100 sista har jag kört den här veckan ensam eftersom kollegorna hade den goda smaken att dra på semester. Men nu ser jag slutet. Yey. Det trevliga med rutinjobb är i alla fall att man kan göra annat samtidigt. Typ lyssna på sommarpratare och sånt. Helt ok. Men nästa vecka hoppas jag få ta tag i högarna som bildats på mitt skrivbord under de här 3 veckorna av labbande. Och sen blir det semester!

//J

 

Optimist, javisst

Det kan vara så att man kommer ihåg en del jobbsaker som man inte trodde man skulle komma ihåg. Som hela familjeträdet till en proband som ringer och som man pratat med två gånger tidigare för över ett år sedan. Eller var allting finns (det mesta i alla fall). Eller en massa namn och familjenummer (varje familj vi utreder får ett nummer och det är himla praktiskt att komma ihåg det eftersom de står sorterade efter det numret i våra pärmar). Sen finns det en del saker man borde kommit ihåg men inte gjorde. Som sitt telefonnummer (det är en fördel att ge IT rätt nummer om man vill ha hjälp). Eller sitt lösenord till vår databas. Eller hur lång tid det egentligen tog att preppa en omgång RNA.

Det senare trodde jag att jag kom ihåg. ”Ah men typ en timma eller kanske en och en halv”. Det tog cirkus 3,5 timma. Och jag hade tinat prover för två omgångar. Och började köra kl 14. 20.44-tåget åkte jag hem idag. Inte riktigt enligt planen. Och rätt ensamt på slutet. Men nu är jag hemma och fåglarna kvittrar och på hemvägen flög sjuttioelva luftballonger över mitt huvud. Inte så dumt ändå. Nu är det långhelg.

//J

 

Jobbdag 1 – check

Så var man tillbaks igen då. Jag har mycket svårt att fatta att det här dryga året redan gått. Men den här gången hade i alla fall lite fler saker ändrats. Som att kollegorna flyttat runt och så. Och till och med ett kök hade flyttat på sig. Men annars var det som vanligt. Klarade mig på tre samtal till IT (och ett till en kollega) och nu är jag inne i nästan alla system igen. Förutom dörren. Passersystemet har nämligen också bytts ut. Illa bara att jag ska jobba på fredag när stället är stängt och ingen där. Men det löser jag med att labba lite. Tur att man kan välja lite.

För övrigt var det lite roligt att nästan alla (utom de jag träffat mer regelbundet under ledigheten) tittade på mig, hälsade, tittade igen, sken upp och sa ”Oj, jag kände inte igen dig!”.

Sam har haft det finfint med pappsen hela dagen. Och imorrn är det röd dag. Yey 🙂

//J

 

Jobbstart

Om exakt en vecka och två dagar är det slut på friden. För maken alltså. Själv börjar jag jobba då. Mjukstartade med att gå dit på ”lönesamtal” idag. Med Sam. Det gick jättebra att ha med honom. Förutom när han vurpade platt bakåt och slog huvudet i en stol och illvrålade några minuter. Klart förståeligt. Och så ångrade jag mig lite när chefen berättade att de just öppnat upp avdelningen vi mötade på igen efter ett sent utbrott av vinterkräksjuka (Sam satt då och hoppade runt och sopade golvet med sin rumpa kan man säga…). Men det blir nog bra. Och jag misstänker att jag kommer att få lön även så här efter föräldraledigheten.

//J

 

Jobbsöndag

Idag fick mormor roa Ed halva dagen för både jag och T hade jobb att göra. T har det ju varje dag i 3 veckor nu och jag hade det sista på tre veckor att göra tänkte jag säga. Fast det är inte riktigt sant. Jag jobbar ju i 3 veckor till men från och med imorrn är vi två om tjänsten och eftersom jag har det så himla bra så har jag samma vikarie som när jag var hemma med Ed så det kommer gå finfint. Inför det här har det däremot varit lite panik med saker som ska hinnas med och därför beslöt jag mig för att ta en labdag idag (lab är elände nu då labbänkar inte är maganpassade och det blir ju inte direkt lättare ju längre tiden går…).

När jag loggar ur poppar det upp en liten ruta som informerar mig om att jag jobbat utanför ordinarie arbetspass. ”Vill du ansöka om mertid?”. Eh, nej tack, jag vill gärna ansöka om mindre arbetsuppgifter? Tjolahopp, 15 dagar kvar. Sen soffläge! (Och nu tillfälligt soffläge)

//J

 

Saker jag lärt mig…

…på jobbet den här veckan:

Om en datorkille säger ”nu är allt fixat och alla filer på plats” så betyder det inte alls just det. Åh hej ångest liksom. Min huvudgrej denna vecka (som skulle vara en bigrej enligt planen) var att fixa fram ca 250 prover och skicka dessa till en klinik i Holland. Jag hittade en fil med dessa prover. Närmare bestämt 234 stycken. Alla proverna lokaliserades och märktes om. Fint så. Dagen efter msnar kollegan att han hittat en låda till med ca 65 prover med högre löpnummer än vad som fanns på min lista. Jag hittar info om hur proverna preppats och analyserats i min labbok. Men kodnyckeln borde funnits i datorn. Det gör den inte. Efter en halvtimmas ångest hittar jag den bland mina arkiverade mail och nu är allt klart för sändning på måndag. Eller nja. Hyfsat klart. För jag har lärt mig en sak till:

Att en firma kallar sig transportfirma innebär inte nödvändigtvis att de kan nåt om transporter. Eftersom mottagaren ska betala för transporten får de välja firma och jag kan således inte välja min vanliga. Puh alltså.
Min vanliga firma: Jaha, vad vill du skicka? Vad väger det och vad är måtten? Vi fixar allt, inklusive torr-is och lämpligt emballage.
Den här firman: Jaha, har du fyllt i tullfakturan? Jag: Eh va? Firman: Jag kan maila en till dig. (Jag får sen ett mail utan bifogad fil…) Se till att packa rätt och med rätt mängd is för att klara 3 dygn.
Tjoho liksom.

Annars har jag lite lätt panik över allt. Men jag lovade barnmorskan att det ska bli bättre nästa vecka. Men först helg (och en ganska fullbokad sådan också).

//J

 

4 månader

Har ni tänkt på hur mycket lättare det är att förstå att det snart är jul när det ligger en massa snö utanför? Önskar att jag kunde lägga ut en vacker bild för att illustrera det hela men dessvärre har jag inte varit ute i dagsljus sedan snön kom. Till helgen kanske om det inte hunnit bli 10 plus och regn igen som vanligt.

Två arbetsdagar kvar sen två veckors semester. Två arbetsdagar känns himla lite. Speciellt i relation till det som bör göras. Året är ju liksom slut sen. Nästa år väntar enbart fyra månader av jobb. Sen ledigt. F-y-r-a. Så himla lite. Hur ska jag hinna allt? Hjälp mig att hålla tummarna för att min superbra vikarie från förra gången vill komma tillbaks. Det vore så himla skönt.

Dagens spänning på jobbet består i att jag under morgonen satt upp en whiteboardtavla modell tyngre (men dock inte så stor så vi pratar kanske 1-2kg) med fästkuddar på mitt dörrfönster. När kommer den att ge efter för tyngdlagen och ramla ner? Hur högt kommer jag att hoppa då? Spänningen är olidlig. Annars handlar allt jobb som vanligt om högar. Högar med papper, högar med släktträd, högar med prover.

//J