Mötesreducering

Det blev ett annat möte idag. Med doktorn som senast i onsdags kollade Eds öron. Han la huvudet lite på sned när vi kom in och inledde med en föreläsning om att han inte får skriva ut antibiotika till barn mellan 1-10 år med öroninflammation. Och allt jag ville var att han skulle titta i Eds öron. Mycket för att han faktiskt sa att vi skulle ringa om Ed fick ont i öronen (som han haft sen helgen).

Sen tittade han Ed i öronen och skrev ut Spectramox direkt. Känner att det är lite dubbla budskap här kanske. Men men, 10 dagars kur och sen hoppas jag verkligen att Ed är fit for fight igen. Ed gillade inte smaken och Sam satt bredvid och sa att han minsann också hade ont i öronen och behövde medicin.

Imorrn får vi köra filmrace, ritande och mer luffarschack.

/J

 

Snabba ryck

Ibland går det undan. Vid senaste öronläkarbesöket för Sam fick vi remiss för att operera in rör i öronen eftersom han haft vätska bakom trumhinnan vid de senaste tre-fyra besöken. Igår ringde de från Sabbatsberg och undrade om vi möjligen kunde komma redan idag. Och nu sitter jag här mindre än ett dygn sen de ringde med en nyopererad kille i soffan.

sam_opererad

 

Han var så himla duktig! Han nickade snällt åt allt och svarade på frågorna. Inte ens när sköterskan landade flygplanet (=nålen) på landningsbanan (=blodådern) sa han nåt. Och sen somnade han. Och sov. Och sov. Själva operationen var över på typ 5-10 minuter och sen fick jag sitta hos honom tills han vaknade efter typ 40 minuter. Det tog inte många sekunder förrän han frågade efter sin macka (frukostkillen nr 1 som varit utan mat sedan kvällen före liksom…). Han blev så besviken över att han fick glass istället och sa ilsket åt sköterskan att ta bort knappen på hans hand så han kunde gå och fixa en macka istället. Han fick som han ville… Och sen blev det köttbullar till lunch och nu har vi hämtat Ed tidigt från dagis och Sam sitter och viftar med Wii-kontrollen i soffan och spelar för fullt. Skönt att det är över tycker jag. Nu får vi hoppas att öronen blir bättre!

(Jag försökte få honom att titta på mig när jag skulle ta bilden men han vände liksom bara lite på huvudet…blicken är på tvn…hehe…och ja, det är en kattrumpa bakom honom.)

//J

 

Han hör bra…

…han bara lyssnar inte. Nejdå, han gör faktiskt det också. När det verkligen gäller. Jag fick vara så sjukt stolt mamma idag hos läkaren på öronkliniken. Sam fick först hänga med mig lite på jobbet. Och han babblar. Och babblar.

Sen promenerade vi korridorerna fram till barnkliniken och han stannade och pratade lite med alla han såg. Och genererade många leenden. I  kassan charmade han sig in bakom disken där han fick prova att öppna och stänga luckan (med två knappar) sjuttioelva gånger.

Sen var det vår tur och vi fick först träffa en audionom som skulle kolla hans hörsel. Han fick först stapla ringar på ett rör varje gång han hörde ett pip och sen fick han göra detsamma fast med hörlurar på. Han fixade det finfint och pekade till och med på rätt öra när ljudet bara hördes i ena örat! Han verkade tycka det var jättekul och satt snällt och gjorde som han blev tillsagd i typ tio minuter.

Efter det testet skulle han göra en sån undersökning som de gör på nyfödda. Man får en plopp i örat som mäter någonting i typ en minut = man måste vara tyst och sitta stilla i en minut lite drygt…per öra. Och han gjorde det. På första försöket. Det var inte bara jag som var impad!

Testerna och öronen såg bra ut så det blir i alla fall inga rör än och nu är det ju sommar och långledigt för killarna så nu hoppas jag verkligen att de får vara friska lite längre! Blir det samma visa i höst igen får vi se då.

När man är duktig kille hos doktorn kanhända att man får lite som man vill efteråt då…

IMAG0332

//J