Dagens lunchkonversation

Lunchtime. Vi pratar gamla tider och mormor berättar att hon gifte sig när hon var 19 år gammal.

Sam: Jag ska inte gifta mig. Och inte skaffa några barn.
Mormor: Nähä? Varför inte då då?
Sam: Nej, för de skulle bli så ledsna när jag är borta så mycket.
Jag: Varför är du borta så mycket då?
Sam: Jag ska ju bli ninja!

Jag: Ed, du då? Ska du gifta dig?
Ed (som förmodligen tänkt på annat): NEJ!
Jag: Inte du heller? Varför inte det då?
Ed (förskräckt): Jag är för ung!

Ja jo, det kan jag ju hålla med om…

//J (som förresten har semester nu=ibland kan det komma inlägg här två dagar i rad!)

 

Ett, två, ne

Första ungen – ett gäng öroninflammationer med vårdcentralsbesök

Andra ungen – Tillräckligt många öroninflammationer för att kvala in för rör i öronen. Falsk krupp. Feberkramper gånger två med ambulansfärder. Armbågsbrott. Ramlat på förskolan och slagit i en framtand som nu har ändrat färg. Och nu lunginflammation (men har efter ett akutenbesök i söndags fått medicin och mår nu mycket bättre).

Och så undrar folk om det inte är dags för en trea?!

wpid-img_20141007_085643.jpgLunginflammationskillen som bara sitter still när han får spela…

/J

 

Inge fredagsmys

Jag har visst lite semester från bloggen också nu. Fjärde semesterveckan inleddes idag. Denna + tre dagar på nästa vecka är kvar till jobbet drar igång igen. Vi har mest hängt i värmen. Sprungit genom vattenspridaren, plaskat i lillpoolen, badat i Långsjön och käkat glass. Sånt man gör när varmaste sommaren ever slagit sig till ro. Det är ljuvligt.

Sen i fredags kväll tar vi det dock om möjligt ännu lugnare. Sam landade lite snett i studsmattan när han skulle ta emot sig med armen vilket resulterade i en fraktur på armbågen, 8 timmar på akuten och nu gipsad arm i 4 veckor. Inte riktigt enligt planen om man säger så.

8 timmar på akuten förresten. Det var ganska galet kan man säga. När Sam hade gjort sig illa stod det rätt snabbt klart att det gjorde ganska rejält ont. Kl var närmare 20 och T hade tagit en öl och kunde inte köra. Själv har jag inte kört sen vi sålde den andra bilen (ett par månader sedan) och kände mig så där sugen på att köra nya bilen för första gången på det här sättet (lite lätt stressande när Sam var så ledsen…). För att iaf undvika att köra till fel ställe ringer jag 1177 och får beskedet att “klockan är efter halv åtta så ni ska åka till Sachska”. När vi väl var redo att gå ut genom dörren kommer morfar förbi. Han hade städmoppar på tvätt och tänkte sig en lugn kaffe i trädgården medan han väntade på dem. Tji fick han. Chaufför fick han bli och vi packade alla in oss i bilen. Stackars mormor fick nu inte längre plats utan tog en taxi efter.

Väl på Sachska verkar det ganska lugnt och vi pustar ut och får direkt skriva in oss utan att ens ta nummerlapp. Vi blir dock direkt upplysta om att vi åkt fel och att det bara är ALB i Solna som har hand om ortopedi. De vill dock ge Sam en jättedos alvedon först så han inte ska ha så ont när vi kommer fram och det ska klämmas och kännas. I samma stund som “Alvedon” nämns kräks Sam ner hela sig och halva mig av smärtan. In på toa för sanering. Sam får låna en sjukhusrock modell stor vuxen att tälta i. Jag sköljer av mina skor under kranen. De tvekar lite ang alvedonen och jag föreslår en supp istället. Då  tycker de att det blir för låg dos men jag får till sist en till honom ändå. Avsedd för barn som väger 40kg (han väger 16). Undrar vad det var för dos han egentligen skulle ha fått om det var för lite :O

Hyfsat rena och lite lätt uppgivna fortsätter vi färden mot Solna. (Mormor efter i ny taxi). Här är det full fart. Men det är kanske logiskt. På sommaren är det lugnare på öroninflammation/vinterkräksfronten och mer intensivt på studsmatteskador/hoppat från bryggan/cyklat omkull-fronten. Nummerlapp till inskrivning och fem nummer före.

Alvedonen började verka och Sam tyckte det var läge att åka hem igen. Armbågen började dock vid det här laget bli blå och mer och mer likna en tennisboll i omfång så vi kände att det var bäst att hänga kvar. Nu var klockan nio. Efter någon halvtimma fick vi skriva in oss och Sam fick matförbud i händelse det skulle bli operation. Han var rätt hungrig eftersom han ju kräkts upp middagen men tog det rätt lugnt ändå. Nu var det bara att vänta då…och vänta…och vänta. Vid elva fick vi komma upp på röntgen. Barnröntgen på KS. Mitt i väntrummet stod en… rutschbana. Sjukt otippat faktiskt. Vi försökte förgäves komma på vilken kroppsdel man skulle kunna behöva röntga och ändå kunna åka rutschkana. (Å andra sidan var det en liten kille som kom i rullstol med piggelin i handen och glatt skuttade ur den och åkte rutschkana så…).

Inne på röntgen var Sam superduktig och satt snällt i mitt knä och vred på armen som sköterskan sa fast han grimaserade för att det gjorde ont. Sen fick vi gå tillbaks till väntrummet.

Vid midnatt åkte morfar hem med Ed och mormor. Vid halv ett slocknade Sam på en soffa i väntrummet. Vid ett började han gråta i sömnen och fick mer alvedon. Morfar kom tillbaks med vår bil och vi väntade ett tag till. Vid tre fick vi träffa en läkare som visade en röntgenbild och sa att Sam skulle gipsas. Det tog inte ens fem minuter och hon undersökte inte Sam (han sov vidare när vi bar in honom från väntrummet till läkarrummet). Vi fick följa med en undersköterska och en sjuksköterska in till “gipsrummet” för gipsning. Sam sov vidare på nya britsen. Mitt i gipsandet vaknade han och gnällde över smärtan men var vid förvånansvärt gott mod ändå måste jag säga. När själva gipsandet var över och han skulle få linda runt det var han sååå ledsen. Men när undersköterskan frågade om han ville ha blå, röd eller båda på bandaget snyftade han fram ett “båda”. Och när han efter ytterligare några minuters snyftande fick frågan om han skulle börja med blått eller rött svarade han direkt “blått” mellan snyftningarna. Gullplutten.

Väl hemma igen slukade han en macka och somnade. Nu är han väl också vid ganska gott mod även om han inte gillar duschplastpåsen (“kan vi inte bara ta av gipset istället mamma?) eller riktigt fattar att han kanske ska ta det lite lugnt (“Nej, du får inte studsa” “Varföööör?”) (“Men om jag vill klättra upp för berget där då kan du följa med och hålla mig i handen”).

Men inget ont som inte för något gott med sig eller vad man nu ska säga. Efter veckor av uteblivet tv-spelande här hemma fick Sam sin drömdag igår. “Spela så mycket man vill-dagen”. Som de spelade. Surfplatta, DS och Wii. Ganska sams faktiskt båda två. Och jag och morfar hängde på vinden och monterade 11 Ikeamöbler. Men det är en helt annan historia…

wpid-img_20140803_133311.jpg

 

Gipsad kille som just upptäckt att fingrarna på den gipsade armen funkar…

//J

 

Studsmattehäng

Studsmattan funkar inte bara bra för studs. Diverse mer eller mindre akrobatiska övningar funkar också bra (man landar mjukt). I morse funkade det till och med att köra ett NTC-pass. Lite extra utmaning om man inte är ensam utan har två studsisar som sällskap förstås. Lite yoga går också bra. Men då kanske man får sällskap i form av en yogasugen liten Sam…

jos3Planka ser ju sällskapsvänligt ut…

jos6Hunden funkar fint.

jos4Lite vila i barnets position kanske? (För vem?!)

Och så avslutar vi det hela med en fin bild på oss. (Jäkla busunge! ;))

jos2

 

(Ed har fotat. Vi skulle ha en liknande bildserie på mig och Ed men…Sam orkade inte hålla upp kameran så det blev mest bilder på studsduken och hans tår…)

/J

 

Hej ljuva sommar!

Äntligen lördag. Och sommar! Åh ljuva sommar, som jag har saknat dig! Dagen kan nog bara beskrivas som perfekt. Lite sovmorgon (runt sju startar helgmornarna här), långfrukost vid datorn, ut med ungar och katter. Studselistuds i studsmattan. Promenad till ICA för inhandling av picknick. Glada barn med. Glassköp för att orka vägen hem igen. Fixa picknick. Gå på innebandyavslutning hela familjen. Se lycklig Ed spela bandy. Se galet (och en aning oväntat) lycklig Sam springa med klubban långt över huvudet för att han fick vara meeeeed! Picknick i gröngräset. Årets första jordgubbar. Hem och plocka fram lillpoolen från garaget. Fylla den. Se lyckliga och snart huttrande barn bada för att sedan studsa sig varma. Kaffe i solen på tomten. Solvarma katter i morfars knä. Packa ihop familjen för en tur till farfar. Grillat i solen. Promenad för bergsklättning med små fordon (radiostyrda bilar/klättrare). Hem med trötta barn. Soffhäng med ett glas rosé och en make
som skruvar ihop ny radiostyrd bil. Lacka naglar och klicka hem nya träningsskor…
wpid-img_20140524_095347.jpg

/J

 

 

 

Fyraåringen

Vi har en fyraåring här hemma. Helt galet, jag vet. Vart tog tiden vägen? Hur som helst, i tisdags var dagen D som i födelsedag. Sam fick lite småpaket på morgonen (typ kalsonger, pyjamas och sånt lite tråk…och en legogubbe). Han var superlycklig. Kanske för att han också fick en kanelbulle med 4 ljus i till frukost. Vi började sen dagen med att besöka nya förskolan där de sjöng “happy birthday” för honom (oanmält besök, ändå satt det stor välkomstskylt innanför dörren när vi kom in! Bra magkänsla!). Fortsatte sen för ett besök hos öronläkaren (koll av rören) som inte sjöng happy birthday men väl sa grattis och såg till att han fick TVÅ klistermärken vid hemgång. Sen till förskolan för utvecklingssamtal och så jobb för min del. Sluta tidigt för att…bygga studsmatta. En anings tidskrävande uppgift faktiskt men vi fick ihop den.

Mycket studsande blev det men också tid för lite pannkaksmiddag med mormor/morfar/farfar. Eller som Sam uttryckte det “vääärldens bästa födelsedag!!”.

wpid-img_20140513_165427.jpgDagen efter var det dags för fyraårskontroll på BVC. När Sam undrade vad det innebar förklarade jag att de helt enkelt skulle testa om han klarade allt en fyraåring ska klara eller om han måste lämna tillbaks alla presenter och bli en treåring igen. Fantastiskt rolig blick jag fick av Ed (//evil mom)! Nej då, jag erkände att jag skojade. Men Sam kände nog ändå att han måste överprestera lite vid besöket för säkerhets skull. Så när BVC-sköterskan höll fram en kloss och frågade vilken färg den hade svarade han kaxigt: Blue! Det betyder blå! -Ojdå, sa hon (när han upprepade samma sak med övriga färger), vem är det som pratar engelska hemma? – Det är han, svarade jag.

/J

 

 

Smälter

Alltså, det här med att Sam sitter och smälter. “Mamma, jag smälter faktiskt nu!” Smälter är tydligen något man gör när man inte ätit tillräckligt med middag och det finns kakor och bullar som man inte får äta istället. Svälter gör han då rakt inte men smälter..det gör han. Och kanske eventuellt jag också. Arg blir man också av att smälta. Lite så där söt-sur. Lagom sur. Så där så man kan tänka sig att vara med på bild. Om man får se den efteråt. Och le lite.

wpid-img_20140508_193844.jpgNästan-fyraåring som sitter och smälter.

/J

 

1 maj

…och snön faller vit på taken som sig bör. Eller nåt. Här inne har vi lugn morgon med långfrukost framför tvn. Loci ligger bredvid mig i soffan och Sam kom just och kramades. Sen tittade han på Loci och sen på mig och sa: Mamma, jag vill att vi har sexton katter.

Mammas pojke? 😉

För övrigt köper nästan precis alla kattungar just nu. Eller i alla fall tre av mina kollegor på jobbet varav två av dem köper två kattungar. Kattungefeber I tell ya!

/J

 

Det ska börjas i tid?

Morgon vid köksbordet. Sam har just ätit upp sin frukost och kliver ner från stolen.

Sam: Nu är jag full!

Jag: ?!

Sam: …med bränsle! Nu är jag full med bränsle igen!

 

Tyckte väl att det gick lite väl fort. Och redan kl 7 på morgonen… En viss någon fick sin första tvåhjuling igår…och då behöver man visst vara full av bränsle (eller rostmacka med leverpastej…)

/J

 

Konversationerna…

Ibland är det lite roligare än annars att lyssna på de där två minimänniskorna här hemma.

Ed: Jag vill operera bort mina halsmandlar.

Sam: Jag med!

Ed:…för då får man äta jättemycket glass!

Sam: Fast jag vill det för då får man en annorlunda röst!

Hm?

För tillfället hörs Sam utropa “Kalamares!” en himla massa gånger samtidigt som Ed försöker förklara för honom att det är en maträtt och inget svärord.

/J