Varning för spindel

Alltså, Ullmonstrets? Kan man få reklamera sina katter när de inte gör sitt jobb?

spindel

 

Det här utspelade sig just på vårt vardagsrumsgolv. En spindel, husspindel närmare bestämt, har på något sätt tagit sig in (radonventilerna är misstänkta). Katterna har hittat den. Man kan tycka att storyn borde ta slut där. Den springer lite. De tar den. Nomnom. Duktig katt. Men nej. Den springer lite. De springer efter. Den stannar. De stannar. De nosar lite försiktigt. Den flyttar sig lite (men är förvånansvärt still och kaxig ändå). Den står still. De sitter 5cm ifrån och är still. End of story.

Så, min sida av historien då. Man kan säga att jag blivit lite tuffare. Trots att vi inte haft (eller i alla fall sett) någon inne på flera veckor. Jag tar en bild på den. Bara där har vi ett framsteg. Den sitter helt åtkomligt och jag pausar för att fota kräket. Obegripligt. Nåja. Sen hämtar jag mitt vapen i form av en tuss hushållspapper motsvarande åtgången för en normal middag med en tvååring. Funderar över andra möjliga vapen. En närbelägen bok (vill inte kladda ner), en dammsugare (meckigt att plocka fram + att den förvaras i sovrummet och vad säger eg att spindeln dör och vem ska tömma påsen?), ett stort glas (men vad skulle jag göra sen? Vänta tills T kommer hem? Kanske bra rent terapeutiskt men nej tack). Nej. Hushållspappet får det bli. Tar den, klämmer till och går med mycket hög puls ut och slänger allt i soptunnan.

Nu återstår bara att vänta på nästa friare. För enligt vad jag läst (enligt hela ”know your enemy” och så) så tar sig hanarna ofta in för att leta lämplig hona för parning under oktober månad. Glöm att jag tänker tillåta något sådant säger jag bara. 250 spindelbebisar under min säng. No no!

Puh. Lite avslappning i soffa på det här då. (Jo, fortfarande dyngförkyld och hemma och kurerar).

/J

 

Avslappnande…meditativt…NOT

De säger att trädgårdsarbete är avslappnande och lite meditativt. Att gå och påta i jorden liksom. Det används till och med som terapiform. Bullshit säger jag. I alla fall när jorden är full med spindlar. Inte fan fick jag lägre puls av att klippa ner de vissna påskliljorna i rabatten precis. Brrrr.

Som tur var hade jag mamma hemma på besök. Och som helt kyligt kom och räddade mig från en stor spindelmamma med lika stor äggsäck på ryggen. Och hon tog den i handen! (Och jag stod bredvid med handskar på). Världens bästa mamma, så här på mors dag och alla andra dagar! ♥

/J

 

För höjd puls

Saker som får upp pulsen lite extra när man kör på hundratioväg.

1) Ed säger: Eh, mamma, det kryper en spindel på Sams stol… (och tvekar lite väl länge när jag frågar om den var stor)

2) Ed lyckas på nåt märkligt sätt knäppa upp bältet = bilen tjuter helt hysteriskt tills vi lyckas hitta en avfart och knäppa fast honom igen.

Men men, nu är jag hemma i soffan igen efter en dag i solen hos syster och gänget.

/J

 

JAG VILL HA EN!

The Bearded Dragon, Destroyer of Nopes – Imgur.

Länken ovan innehåller en spindel av ungefär samma storlek som de som ibland bor i vår källare (eller för den delen över mitt huvud i sovrummet…). Det är inte den jag vill ha. Det är ”anti-spindel-vapnet”. De äter inte katter eller barn va?

/J

PS. Helix åt en fluga igår. Den måste varit himla nyvaken.

 

Våren är här…

TVÅ gigantiska husspindlar i badrummet innan sovdags igår och sängsällskap i form av en katt som kittlas under täcket gjorde inga underverk för sömnkvalitén kan jag säga. Fy vad jag ogillar de där krypen (spindlarna, inte katterna). Skulle vilja hitta ett bra vapen som kan användas på avstånd och som inte är meckigt att dra fram snabbt (dammsugaren är bra men jobbig när man måste släpa den mellan våningarna). Jag tänker typ en sån där skräpplockare fast med något annat än en gripklo i änden… Igår gick det dock utmärkt att använda maken som vapen. Puh.

/J

 

Jag tog den!

Jag tog en spindel. Själv. Fast T var hemma och i samma rum. Visserligen var den bara 1 cm stor än men ändå. Och och! Jag lät den krypa upp på en näsduk och släppte ut den = gav den en chans att växa till sig innan den kryper in igen och skrämmer livet ur mig. De har hållit sig borta sen oktober nån gång men nu har det varit 4 stycken inne de senaste 2 veckorna. Vårtecken.

Mvh

hemsnickradspindelterapiutövare-78

 

Utflykt

Förskolan håller stängt torsdag-fredag den här veckan så igår var jag hemma med killarna. Vi drog till söder och lunchade med mormor följt av ett biobesök. Det blev Lilla Anna och Långa farbrorn. Trodde kanske att Sam skulle gnälla lite eller åtminstone somna (eftersom kl var 13 och han inte sovit middag) men han satt och stirrade som förhäxad på bioduken hela tiden. Han kanske fixar en fullängdsfilm snart? (Den här var 47 minuter)
 photo 09c332e3-a0d3-4701-9ece-46edc07383c1_zps03d2671b.jpg

Hög mysfaktor! Inte lika hög mysfaktor på den här dagen dock. Dels kändes det som om det borde vara helg (en ledig dag borde ju helt logiskt följas av en till) och dels rann tårarna redan före kl 7 pga gigantspindel utanför badrummet i källaren (har inte sett nån på flera månader…man måste visst öva regelbundet på det där). Fan har de inte frusit ihjäl än? Lassa på med minusgraderna igen! De här spindlarna är liksom bortom insekter. Det är djur. Jag gillar visserligen djur men de vilda vill jag helst ha utanför mitt hem liksom. Brrr…

/J

 

Spindelben

Spindelsäsongen har börjat här. Som i de stora spindlarna. De små fixar jag numera utan problem men husspindlarna ger mig hjärtklappning och får mig att söka igenom sovrummen ordentligt med ficklampa innan sovdags. Förra veckan hittade Ed två stycken. En på sin sovrumsvägg och en på min. Inte ens katterna tar dem (funderar på om man borde skaffa en leguan eller nåt liknande). Nåja, de gångerna fick jag darrande plocka fram dammsugaren.

I morse hittade jag det här i hallen:

IMAG0552

Det är ett spindelben. Det ser mindre ut än vad det egentligen är på bilden eftersom de krullar ihop benen när de dör. Mycket nöjd trodde jag att katterna äntligen tagit sitt förnuft till fånga och gjort sig förtjänta av brödfödan. Går på jakt efter resten av spindeln (för jag tror inte att de faktiskt skulle äta upp den om de lyckades ha ihjäl en). Hittar inget. T kommer upp från duschen och undrar vad jag sysslar med. Jag förklarar varpå han säger att han dödat en i vardagsrummet igår och inte sagt något till mig (förmodligen för att slippa sova i någon slags blinkande discobelysning med hysterisk fru som letar efter spindelns kompisar). Nu undrar jag bara 1) VAD hade de för typ av närkamp där spindeleländet förlorade sitt ben? och 2) HUR förflyttade sig benet från vardagsrummet till hallen?!

Vissa saker vill man kanske inte ha svar på. En död spindel är en bra spindel. (Och ja, jag vet att spindlar gör massa nytta och jadajada men jag tror minsann att de mindre varianterna gör tillräckligt med nytta!)

//J

 

Lugn

Torsdagen blev lugn. Om man räknar bort en timmas vagnpromenad med Sam, en timmas trädgårdsarbete/spindelfobiexponering och en timmas bodycombat. Tränaren (som av en slump råkade vara samma som på de båda passen jag varit på dagarna före) tittade på mig och sa: Var inte du på min cykling Och bodybalance? Och nu idag också? Men vad ska man göra då när killarna börjar varje morgon med ”Mamma, kan vi åka till Minisats?”

T ”hjälpte” mig förresten lite med spindelfobin igår. Genom att peta på en av den sort som jag och Ed kallat ”tjockrumpor”. Inte den mest skrämmande varianten. Då. Men det visade sig att 1 )de kryper sjukt fort och 2) ”tjockrumpan” var ungefär en triljon spindelbebisar som släppte taget om mamma och föll till marken (den klättrade på husväggen). Jag var ganska övertygad om att jag skulle drömma mardrömmar om att de numera hemlösa spindlarna från vår rabatt (vi tömde rabatten på all växtlighet) skulle krypa in genom det öppna sovrumsfönstret och kasta spindelbebisar på mig från taket typ. Urk! Mardrömmarna uteblev dock. Det måste ju vara ett framsteg?

Fredagen var däremot lugn. Sam somnade vid 11-tiden och jag och Ed drog till Heron city på bio. Madagaskar 3 blev det. Första 3D-filmen både för mig och Ed.

483944_10151156548717806_957868681_n

Han var lite orolig innan efter att ha hört oss beskriva det som att ”det kanske känns som figurerna i filmen kommer mot dig”. Ägnade en stund åt att mildra det hemma och när vi stod i kön började Ed prata med en annan mamma och när han berättade att han inte tittat på 3D förut var det första hon sa ”det känns lite som de kommer emot en”. Men det gick bra ändå. Han tog av glasögonen när det blev lite läskigt bara.

Sam som var hemma och sov blev sjukt avis. Vi såg en trailer på Lilla Anna och Långa farbrorn och det råkade jag berätta för Sam som nu dagligen går och pratar om att gå på  bio och se Långa farbrorn. Tyvärr verkar den inte alls gå längre (eller inte ha börjat men jag hittar den inte bland kommande filmer heller). Oups. Kanske han kan tycka det är ok att gå och se Alfons instället…

//J

 

Värre än spindlarna

Blärk. Pillade just bort vad jag trodde var lite skräp mellan tårna. Typ ett sandkorn eller så. Bara det att det rörde sig när det föll till golvet. En fästingusling! Min tredje någonsin och den andra sen vi flyttade hit. De där fina rådjuren som så ofta spatserar över vår tomt delar tyvärr med sig av sina husdjur också. Urk urk urk. Det kryper i hela kroppen. Det finns liksom bara ett kryp som ÄR värre än spindlar. Spindlar som sitter fast. På mig.

*ryyyys*

Nu ska jag väl kröna den här sjukdomsvinter-våren-sommaren med lite TBE och borrelia också antar jag. Förresten är jag förkyld igen. *mutter*

//J