Ahaa

Det här fick sin förklaring idag. Idag bekände nämligen pressbyråtjejen att hon också är gravid (fast med bf i oktober). Själv känner jag att jag börjat komma till tortyrstadiet, och det utan att ha särskilt många krämpor överhuvudtaget. Mer en slags hård nedräkning. Dels till jobbstopp (3v + 1 dag) vilket också innebär att jag slipper se små nyfödingar och vara avundsjuk dagarna i ända (mitt kontor ligger 1 våning upp från amningsmottagningen och när jag går till labbet passerar jag förlossningen, bb och kvinnokliniken=sjuttioelva människor bärandes på babysskydd med småpluttar i. Jag vill också!!!) men sen till slutet av maj så klart (mitten? Snälla?).

Idag var det också barnmorskebesök och nu när jag lagom börjat vänja mig vid tröttheten var det dags att äta järntabletter men förutom det var allt bra. Lillebror växer och lever om som han ska.

Laddar annars för 3 veckor då Ts chef sagt att ”han är min de här veckorna” vilket innebär att han i bästa fall får komma hem och sova lite då och då. Yey liksom. Men nu kör vi och sen är jag ledig. Puh!

//J

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *