Idag var vi ett tappert gäng vägledare på jobbet (vi är tre stycken). Landstinget säger: Klämdag, vad är det? Dröm och glöm! Staten (KI) säger: Klämdag, tjohoooo!
Alltså, 3 av 15 i gruppen på plats idag. Men det blev bra ändå. Förmiddagsfika med kanelbulle, lunchspinning, sushi framför datorn och massor gjort! En regnig dag kan man väl lika gärna jobba kanske…men nu har jag också helg. Tänker slänga in lite träning, en födelsedagsfika och säkert något mer. Lite sömn kanske?
/J
Det är något med webben som tilltalar mig. I kontrast till högarna med papper på mitt kontor. Webben eller datorn för den delen har prydliga mappar och sökbart och sorterbart. Tilltalar verkligen ordningssinnet! Jag har ett webbprojekt på gång. Jag är sjukt entusiastisk och vill bara dra igång. Men måste vänta på en ok-stämpel som förhoppningsvis kommer på torsdag. Som jag hoppas. Två dagar. Hålla en tumme?
/J
Om den första veckan på något vis var vägledande för hur resten av året ska se ut jobbmässigt så blir det helt galet. Men men, dags för årets andra jobbvecka. Jag har bakat bröd, jag har målat naglarna med bling, jag har förinställt ett blå måndag-inlägg till imorrn. Bring it on!
/J
Ja, än så länge bara i teorin tyvärr men ändå. Känslan. Jag ska jobba imorrn, det ska jag. Jag har miljoner saker att göra ”innan årsskiftet”. Men idag höll jag en föreläsning så nu känner jag mig ändå…klar. Det är inte det att jag inte gillar det. I teorin gillar jag det i alla fall. Tänka ut hur man ska förklara saker och så. Pilla ihop presentationer. Men så är det ju den där biten med att prata inför folk. En föreläsning har ju oftast åhörare liksom. Och jag är inte van (det var nog ett år sen jag presenterade nåt för några andra än närmaste kollegorna om man också räknar bort alla patientbesök som ju är lite som miniföreläsningar ibland). Det jag försöker säga är att jag var himla nervös.
Ännu lite mer nervös när jag ställde en fråga till kursansvarige i veckan och fick svar med schemat bifogat och idag upptäcker att min föreläsning inte finns med (han missade det sa han). Och lite mer nervös när jag kommer dit för att hålla kursens sista föreläsning innan jullovet och inser att kursdeltagarna fått samma schema och trodde de skulle få gå hem… Men det gick rätt bra. Jag överlevde. De överlevde. Lite på samma tema som föreläsaren innan mig helt enkelt. Hon pratade om läkemedelsstudier vid demenssjukdomar och när en person frågade om en viss studie som hon hört hade gått bra svarade föreläsaren ”Tja, bra och bra… ingen dog i alla fall”. Bra definition av en lyckad studie. Eller föreläsning.
Nu ska jag ägna kvällen åt att vara en liten disktrasa i soffan…
/J
Eller kanske fredagstrött. Tycker jag förtjänar tidig hemgång idag då jag liksom haft bonusvecka hela veckan. I måndags vabbade jag eftersom killarna föll som furor för hosta och feber efter helgens kalas. På tisdagen stannade T hemma med dem så jag skulle kunna släcka lite bränder på kontoret och ladda för ett par dagars vab. Men så föll även T och killarna fick rå om varann bäst de kunde resten av veckan medan jag jobbat över lite varje dag. Idag verkar åtminstone de två yngsta i familjen vara hyfsat fit for fight igen (i kombo med fredagstrött mamma och halvsjuk pappa…yey). Längtan efter soffan är stor just nu. En timma till.
/J
Det är full fart. Både runt omkring rent bokstavligt (killarna leker nån lek som går ut på att den ena blundar och säger ”ett, två, tre, ost” hela tiden medan den andra ska smyga fram och få tag i den andra utan att bli sedd) men också runt omkring i allmänhet då T just bytt jobb och det är kalasplanering, jobb, och vardag samtidigt som jag och Sam fått nån slags förkylning med enbart hosta. Men idag är det fredag och jag ska jobba följt av diverse kalas- och födelsedagsshopping. Men det blir fint att få sjunka ner i soffan ikväll.
Igår var stora glömskedagen tror jag:
Hade hängt påsen med Eds badkläder på dörren för att inte glömma. Kom ihåg min matlåda innan jag gått utanför dörren och tänker på väg in i köket för att hämta den att jag får komma ihåg att packa in vagnen i bilen då mormor skulle hämta. Går de tio metrarna till bilen, packar in killar, badkläder, ryggsäckar, extrakläder och matlåda.
Kommer till skolan, lämnar in Ed. Packar in Sam i bilen och åker hem igen för att hämta vagnen som jag glömde. Åker till dagis och lämnar in Sam. Går ut till bilen igen för att hämta vagnen som jag glömde igen. Åker hem för att hämta mobilen som jag glömde.
Åker till jobbet och sitter tre timmar i patientbesök. Lunchdags. Går och handlar lunch och när jag ska betala kommer jag på att jag ju har en matlåda i kylen…. Avdelningen ”Saker man inte berättar för sina kollegor på minnesmottagningen”?
//J
Har pausat för konferens. Konferens med Swedish Brain Power. Hjärnforskningsnätverk. Jag har lärt mig massa saker.
• Fortsätt träna så kanske du slipper depression
• Molekylen a-beta finns med jättemånga olika nummer efter
• Det får plats väldigt många lila postrar i ett rum och om man också trycker in 100 forskare blir det rätt hög ljudvolym
• 100% av alla isländskor jag känner är långa, blonda och läkare och gifta med andra läkare. Kanske inte går att dra några signifikanta slutsatser om det?
• Mitt namn stod minsann med på en poster trots att jag inte ens är doktorand
• Eget bageri + frukostbuffé = himmelrike (Vår Gård i Saltsjöbaden så det var inte så långt bort)
• I framtiden kanske man skippar hemtjänsten till förmån för smarta hus som frågar hur man mår och undrar om man vill vidarebefodra svaret till doktorn.
• Om man går högst upp i ett jättegammalt torn kanske man hittar ett biljardbord.
Ja och så var det ju en massa annat också förstås. Min hjärna är dock en aning trött nu. Det blir en lugn helg…
/J
Det blev visst ett par dagars paus här. Jag drog nämligen på konferens torsdag-fredag och har liksom en tendens att inte ta med mig bloggen då. Nåja, jag har lärt mig ett och annat. Dagarna fylldes med föreläsningar inom neurovetenskap av ganska blandad natur. En del rycks man med i och en del föreläsare har missat syftet och står och kikar ner i sin dator samtidigt som de rabblar en massa förkortningar som är självklarheter inom just deras mycket smala fält. Intressant dock att kolla lite på folk och så. För ett par år sedan satt många och sov på föreläsningarna som var av den sämre sorten, nu sitter folk och fipplar med telefonerna (för att hålla sig vakna?). Fy sjutton för att vara föreläsare idag…
Men men, det kom en torsdagskväll också med middag och dans och båda dagarna bjöd på strålande sol vid vackra Mälaren. Inte fy skam.
På natten när vi skulle hitta tillbaks till rummen blev vi förföljda… av denne söte lille krabat. Totalt orädd smög den efter oss. Lille räven…
Men nu är det lördagskväll och jag är hemma igen och ska ge mig på lite nail art framför ESC 🙂
/J
1) Jag jobbar bäst på fredagseftermiddagar. Gärna efter fredagsmötet som sker varannan fredag mellan 13 och 14. Det är lugnt, ingen förväntar sig någon aktivitet och telefonen är tyst. Tur för mig att maken slutar 13.30 på fredagar (ja, i teorin alltså…men ibland händer det!) så jag kan jobba på.
2) Jag har jobbat här i drygt 10 år varav de senaste 5 med familjeutredningarna. Jag har kartlagt hundratals familjer (jag tror till och med jag närmar mig fyrsiffrigt) men jag har aldrig hittat en familj som har en enda medlem som passerat 100 år. Är inte det märkligt?
3) Det är coolt hur läkarvetenskapen gått framåt på bara några generationer. När man kommer till de som är födda i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet så dog ju folk som flugor tidigt. I en syskonskara på 5-6 barn var det ofta en eller två som dog före 5 års ålder i typ lunginflammation eller mässling eller nåt sånt.
Och appropå det… Blä vad arg jag blir varje gång jag ser folk dela den där ”gilla det här om du föddes på XX-talet och överlevde…vi cyklade utan hjälm, vi lekte med pinnar i skogen, vi åkte bil utan säkerhetsbälte….” på Facebook. Ja, för de som inte överlevde lär ju inte argumentera emot liksom…
Nåja, fredagskväll eller inte. Jag har slitit mig och tagit mig hem och precis blivit serverad makens goda chili. Nu tar jag helg!
/J
Jag myser/fryser i soffan med två långärmade tröjor, filt och varm dator i knät. Trots att det är 25 grader inne. Alltså, min tredje förkylning på raken var inte ens över helt och nu känner jag mig febrig. Sockerbristen kanske? 😉 Hoppas på vanlig fredagströtthet för jag orkar verkligen inte bli sjuk IGEN!
Nåja, jag har jobbat en hel vecka (T har varit hemma med killarna) och övriga familjen är nästan helt bra. Idag har det dock inte blivit mycket jobb gjort då vår chefchef (= inte min chef på pappret men han har byggt hela stället och typ alla forskare där) fyller 70 år i dagarna och idag firades med ett minisymposium där massa forskare berättade om hans karriär från medicinstudier i Wien på 60-talet till idag. Ingen dålig karriär om man säger så (Swedish brain power). Mycket intressant dag. Men nu är det som sagt fredagkväll. Gissa vem som somnar i soffan om en liten liten stund?
/J