Michael Jackson

Jag fastnade framför minnesstunden på tv igår ändå. Mycket märkligt program. Åh vad jag störde mig på Fredrik Strage. Inte nog med att han pladdrade för fullt i början om allt runtomkring, han var tillräckligt medveten själv om att det kunde uppfattas som störande och påpekade det dessutom (utan att göra något åt saken…). Som om han ville visa att han minsann pluggat in hela Motowns historia inför det fiiina uppdraget att kommentera Jacksons minnesstund. Puh. Lyckligtvis kunde jag koppla bort honom efter ett tag. Men det kändes märkligt att se. Och jag liksom väntade mig att Michael skulle hoppa upp som gubben i lådan ur den gyllende kistan längst fram när som helst. Men det gjorde han ju inte och när dottern gråtande greppade mikrofonen rann mina tårar också. Det går tydligen åt båda hållen det där, att se föräldrar förlora sina  barn ens på film klarar jag inte längre. Att se barn som förlorat sina föräldrar i alltför unga år går visst inte heller.

Jag hade en rätt intensiv Michael Jackson-period i sena tonåren. En av mina bästa vänner under gymnasietiden var verkligen ett FAN och jag drogs med i det hela (även om hon inte fick med mig till Prag för konsert där hon stod på tredje raden i ett hav med 70000 personer). Hans låtar fick mig att verkligen lyssna på musik. Jag gillade verkligen HIStory-skivan och lyssnade på den om och om igen. Faktum är att en av mina första internetupplevelser eller vad man ska kalla det är relaterat till Michael eftersom min kompis fick mig att börja chatta med henne och en massa andra fans på fanklubbens hemsida. Mjifc.com har jag för mig. En sida som visst inte finns kvar. Michael Jackson Internet Fan Club. Bara att det fanns en speciell internet fan club säger ju en del om hur länge sen det var. Men jag kallade mig aldrig fan. För Michael Jackson har FANS. Inte fans. Och i jämförelse med dem var jag rätt lam. Men den perioden har ändå satt sig och det känns himla tråkigt att han inte fick avsluta både sin karriär och sitt liv på ett bättre sätt. Men det verkar ju dessvärre fungera så, har man ett spektakulärt liv avslutas det så också. Tragiskt.

//J

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *