Freeeeedag

Jag myser/fryser i soffan med två långärmade tröjor, filt och varm dator i knät. Trots att det är 25 grader inne. Alltså, min tredje förkylning på raken var inte ens över helt och nu känner jag mig febrig. Sockerbristen kanske? 😉 Hoppas på vanlig fredagströtthet för jag orkar verkligen inte bli sjuk IGEN!

Nåja, jag har jobbat en hel vecka (T har varit hemma med killarna) och övriga familjen är nästan helt bra. Idag har det dock inte blivit mycket jobb gjort då vår chefchef (= inte min chef på pappret men han har byggt hela stället och typ alla forskare där) fyller 70 år i dagarna och idag firades med ett minisymposium där massa forskare berättade om hans karriär från medicinstudier i Wien på 60-talet till idag. Ingen dålig karriär om man säger så (Swedish brain power). Mycket intressant dag. Men nu är det som sagt fredagkväll. Gissa vem som somnar i soffan om en liten liten stund?

/J

 

Verkligheten kallar

Skulle bara ”kolla mailen lite snabbt” innan läggdags och fann en intressant artikel från New York Times om familjer med ärftlig variant av Alzheimers sjukdom (dvs precis såna familjer jag jobbar med). Fastnade till långt efter läggdags…

Det är nyttigt med lite verklighet ibland. Visserligen träffar jag patienter också men oftast inte de som är sjuka utan de anhöriga och de jag träffar får oftast lugnande besked, dvs att de inte har så mycket ökad risk eller åtminstone inte verkar tillhöra den typen av familj som beskrivs i artikeln (50% risk att insjukna och ofta i 50årsåldern).

På disputationen i fredags hade opponenten valt att i sin ”introduktion till fältet” ha med några videofilmer, en på en patient med frontallobsdemens och en på en ALS-patient. Nyttigt att se när man annars mest tittar på blodprover eller kurvor på en skärm.

//J