Sjukstuga

Nu igen. I natt vaknade Ed lite väl många gånger och vid tvåsnåret när jag kom in till honom stod han i sängen och pekade på örat och sa ajajaj. Det fick bli ett besök till vårdcentralen i morse och så lite Kåvepenin på det. Urk.

Men alltså, man får ju skämmas när man tar den lilla plutten till en läkare. Hemma är han gnälligare än gnälligast och vill ingenting. Bara gnälla och klaga och ”ont, öra”. I väntrummet vänder det. ”Leeka?” Inne hos doktorn satte han sig först på solen bredvid mig och satte benen i kors på samma sätt som jag. Sen skuttade han ner och undersökte allt i rummet och provade vågen. Sen ställde han sig en liten liten bit från doktorn som skrev recept på datorn, la huvudet på sned och sa ”göööördi?”

Doktorn konstaterade att han visserligen hade öroninflammation men att han trots allt inte verkade så värst påverkad av det. Jag undrar jag vad doktorn skulle ha tyckt om han sett den massiva gråtattacken som kom efter att jag tvingat i honom 10ml Kåvepenin. Jösses. Det blir en rolig vecka det här känner jag…

//J

 

Gördiii?

Två nya vanor har Ed lagt sig till med. Den ena kommer nog från mig. Den andra har jag ingen aning om, dagis kanske?

Den senare innebär att han börjar sjunga när han har lite tråkigt. Som igår när vi åkte bil från Östhammar till exempel. När vi tror att han somnat som bäst så kommer det ”Bä bä vita lamm” från baksätet. Han liksom stöter ut orden som om han rappade i slow motion. Idag när vi åkte från Lucas kalas kom vi efter en stund fram till att ”ä-a plocka u-i yyy” betydde ”Fjärran lockar du min syn”. Han kunde ju flera rader på Blinka lilla stjärna 🙂

Den första då? Jo. När man går utom synhåll hemma kommer han snart rännande och sätter sin lilla näsa några centimeter ifrån en och säger ”gööördiii??”. Lite som när jag och T rusar efter honom och frågar ”Vad gör du?” så fort han är tyst för länge…

gordu.jpg picture by hjarterdamen
Göördiiii?

 

Trehjuling!

Ed är cykelgalen. Varje dag när jag hämtar honom på dagis sitter han på en trehjuling (undantaget idag då, se nedan). Det är mycket svårt att få med honom hem. ”Tykla!! Maja!!” låter han. (Oftast cyklar Maja hack i häl på honom eller tvärtom) I tisdags fick han totalt psykbryt på gården när inte mindre än 3 av grannbarnen var ute och cyklade. På cyklar som han inte fick låna (stora cyklar dessutom, inga trehjulingar här inte). Just då ringde morfar. Ca två timmar senare kom han på besök:

tre1.jpg picture by hjarterdamen
Ed? Vad har morfar med sig?

tre2.jpg picture by hjarterdamen
Tykel!!!

tre3.jpg picture by hjarterdamen
Vems är den då?

tre4.jpg picture by hjarterdamen
EDS!!!! :-DD

Han var såååå lycklig! När han senare på kvällen skulle sova frågade jag var cykeln skulle sova varpå han kravlade upp på flaket och tänkte lägga sig tillrätta… (Den fick sova bredvid hans säng sen)

//J

 

Vana

I vanliga fall är det jag som hämtar på dagis och det gör jag ca 15.30 (fast vi har officiellt 16 som tid, det är bara det att jag oftast kommer iväg innan dess). Idag hade vi en patient inbokad 14.30 och jag skulle assistera vid provtagning efter besöket vilket blev 15.20. Två minuter över fyra susar jag in framför ingången till dagis och när jag kommer in på gården hittar jag en storgråtande Ed i famnen på fröken. Det visade sig att lillplutten stått och väntat vid grinden (första gången det hänt) och när han såg bilen blev han först jätteglad för att sen totalt bryta ihop. Lillplutten då ♥ Lyckligtvis blev han snabbt glad igen och gick efter viss övertalning (du ska få träffa morfar idag!) med på att följa med hem.

//J

 

Länninn å mingming

Ed har på sistone skaffat sig några nya passioner, utöver tåg och cyklar (varenda dag jag hämtar honom på dagis sitter han på en trehjuling!). Han fascineras en massa av alla slags smycken. Bling-bling. Häromdagen var vi inne en sväng på Guldfynd och Ed somnade nästan till i vagnen men efter att jag gått ett varv där inne sken han upp som en sol och utbrast ”MING-MING!”. Och igår gick jag en sväng i Farsta medan han sov och shoppade ett och annat plagg och när jag kom hem ville han prova allihop. Min nyinköpta klänning och tunika var dock båda för långa så till sist fick han ta en tröja och ha som klänning. Glatt speglade han sig och gick nöjt omkring med den en stund. Yey, snart kanske han lär sig att uppskatta själva shoppingen också? 😉

edklanning.jpg picture by hjarterdamen

//J

 

Nattningsprocedur

Jag vet att det inte är bra att skriva om rutiner som fungerar, framförallt när det gäller sömn, men jag kan inte motstå att berätta om vår nattningsprocedur ändå. (Nu kommer han väl aldrig mer vilja somna…)

Nattningen har vi gjort på ett ungefär på samma sätt från det att Ed var 5 månader. I början gick det rätt så krokigt kan man säga. Han sov ju kasst på nätterna hela dryga första året egentligen och de första månaderna (dvs innan jag typ gav upp…) läste jag för fullt på alla möjliga och omöjliga sidor och i böcker om diverse sömnmetoder. Det var 5 minutersmetoden, sova-hela-natten, samsovnings-släpp-aldrig-din-bebis-metoder och gud vet allt. Sen blev det ett hopkok.

Gemensamt för de flesta metoder (och det som i princip fick mig att ge upp) var att de gick ut på att bebisen skulle somna själv i sin säng. När väl det målet var uppnått var målet liksom nått. Då skulle allt lösa sig. Det tog väl ungefär en månad att få Ed att somna själv i sin säng (5 minutersvarianten var liksom inte min grej…). Men även om han somnade duktigt så vaknade han ju lik förbannat en massa gånger på natten utan att kunna somna om själv då, eller ibland kunde han somna om själv men då hade han ju väckt oss ändå. Nåja, nu funkar det för det mesta (fast jag har sprungit in till honom 4 gånger i natt iofs…).

Men det var ju inte det jag skulle berätta om. Nattningen var det. Vi har gjort på ungefär samma sätt sen han var ett halvår eller nåt sånt. Middag, lek, bad, pyjamas, välling i soffan, säga godnatt till den som inte nattar, godnattsång i sängen(mammas egna text…ni vill inte höra ;-))  och godnatt. Sen somnar han. Med tiden har han dels fattat att nu är det sova som gäller och dels blivit tröttare (sen han började förskolan tex…) på kvällarna så proceduren har kortats ner något. Ofta behövs tex ingen godnattsång utan det räcker att lägga in honom i sängen och säga godnatt.

Men, de senaste typ 3 kvällarna har han sagt samma sak. Jag går in och lägger honom i sängen och drar ner rullgardinen och jagar ut katterna och säger godnatt och så när jag precis ska stänga dörren (han brukar aldrig svara för han brukar oftast somna direkt när jag lägger ner honom i sängen…) så har han ropat: Mamma! Jag: Ja? Han: Ja sooova! Jag: Mm, nu får du sova. Godnatt!

Det är ju så man blir lite extra kär ♥ Det är verkligen jätteroligt nu när han pratar så mycket och man får en liten inblick i vad han tänker på…

//J

 

Vad är grejen med Ida?

Har han en hemlig liten crush eller vad är det frågan om? Som jag sa häromdagen så babblar Ed en massa om Ida. Ida Ida Ida Ida. Är vi ute på gården går han och ropar efter henne. Men så igår när vi kom hemfrån dagis och gick över gården så var Ida faktiskt där och lekte med storasyster Isabell och mormor. Ed får syn på dem och utropar mycket glatt "Bell!!". Eh jaha?!

Vi stannade ute på gården i säkert en timma och han sa inte ett ljud om Ida. Jag försökte lite med ett "Men ska du inte ta och leka lite med Ida nu när hon är här då?" men han bara skrapade lite med foten i backen och sa "Nä-ä". Hm… Idas mamma försökte lite från andra hållet varpå Ida gick fram till Ed och tog honom i handen för att dra iväg honom och leka lite men han skakade sig bara loss och ville inte alls. Blygis?

//J

 

Stora killen

Det var inte bara jag och T som var tillbaks på respektive jobb igår. Även Eds semester var ju slut och det var dags att gå till dagis igen. Stora killen skolas den här veckan in på mellanbarnsavdelningen för 2-4-åringar. Även om det just idag är exakt 3 månader kvar till 2-årsdagen. Men det verkar ha varit en himla babyboom i kombination med att en av de tidgare två småbarnsavdelningarna stängt så det är bara att gilla läget.

Kände mig lite lätt orolig under gårdagen eftersom vi i princip fått noll information om bytet (mer än att det ska äga rum liksom). Men jag frågade ut personalen lite när jag kom och hämtade igår och blev lugn igen. Han får med sig 9 polare från nuvarande avdelningen också och personalen har han ju träffat massor redan eftersom han är på plats redan 7 på morgonen och då är alla barn på samma avdelning. Lyckligtvis är Maya en av de 9 polarna.

Det finns 2 barn på dagis som han pratar om hemma. Ida och Maya. Jag har i och för sig aldrig sett honom leka med någon av dem men nåt speciellt är det nog med dem ändå. Ida bor också på samma gård som vi så henne ser han med jämna mellanrum (och ropar på om vi är ute på gården…) och det är ju bra eftersom hon nu bytt dagis. Maya är kvar och får flytta med. En av två är ju inte så illa ändå.

//J

 

Potta från Sickla

Vi gjorde en liten utflykt idag på eftermiddagen. Sickla köpkvarter. Vilket himla ställe alltså! Vi började lite lugnt med att strosa lite i några leksaksbutiker men sen fick jag nåt vilt i blicken och började yra om olika klädbutiker vars namn jag såg och en och annan "piff-butik" (dvs med heminredning) så T gav mig en timma på egen hand medan han och Ed besökte Siba och sånt. En timma var dock inte på långa vägar tillräckligt vilket ledde till att jag sprang som en yr höna mellan butikerna och allt jag hade i påsen när vi möttes över en latte på Espresso House var schampo och ett nagellack. Hm. Behöver nog lösgöra några timmar att spendera där utan familjen…

Ed fick däremot spel efter fikat (en banan, lite mer jordgubb och typ 2 kvadratcentimeter av Ts vaniljbulle). Munnen gick i ett! Massa mystiska ljud. Inne på Cervera vägrade T att gå i närheten av oss och jag informerade så klart Ed om att "pappa tycker du låter för mycket och låtsas nu att han inte känner oss". Ed svarade så fint genom att vråla "pappaaaa, paaaappa, pappaaaaa!". Där fick han liksom.

Något som fick följa med hem från Sickla var en potta. Har tänkt köpa en jättelänge och blev extra inspirerad efter att ha sett duktiga kusinen använda sin. Ed blev överförtjust. Min! sa han direkt när han såg den. Väl hemma skulle vi prova. Av med byxor och blöja och så sätta sig på den. Pedagogisk ska man vara har jag hört så jag gjorde detsamma och satte mig på toaletten och kissade. Och visst. Nog kom det ett par droppar kiss i pottan. Bajs! ustbrast Ed och reste sig för att titta. Fast han hade ju inte slutat kissa…men han satte sig och kissade klart. Några timmar senare när morfar var på besök ville han visa morfar sin nya potta också och då gick det ännu bättre. Han till och med klättrade upp på pallen för att tvätta händerna efteråt (fast när händerna var tvättade återgick han till pottan och skulle känna på kisset…hm). En bit kvar med andra ord… 😉

//J

 

Pussgurkan

Ed har lärt sig pussas. Det började med att jag sa åt honom att pussa istället för att slå på Helix. Nu plutar han glatt med munnen oftast när man frågar om man får en puss och han har övergått från att sträcka fram handen så den som inte lägger honom får pussa den godnatt till att pluta med munnen i generell riktning. Sötisen. Pussandet uppskattas dock inte riktigt av alla…

Hej grabbar! Får jag ta en fin bild på er? Ni kan väl göra nåt sött?
em2.jpg picture by hjarterdamen

Ed, du kan väl ge Mateo en puss till exempel? (Ed: Hm, törs jag verkligen det? Mateo: Oh noooo! Galna moster!
em1.jpg picture by hjarterdamen

Ed: Pusssssss! Mateo: Uääääääk!
em3.jpg picture by hjarterdamen

em4.jpg picture by hjarterdamen

em5.jpg picture by hjarterdamen

//J