Halka eller inte halka?

Jag har ett möte imorgon kväll i Uppsala. Planen var att ta bilen. Och så börjar det snöa. Skit också. Fast vi har "allvädersdäck" på. Men jag gillar ju inte att köra i normalt väglag och så varnar de extra för halka… Kanske skulle ta tåget ändå…men då tar det ju evigheter att komma hem. Dessa beslut… Suck.

//J

 

Ålderstecken?

Japp, nu när man blivit 30+ så verkar det som om ålderstecknen börjar komma smygande. Var en sväng i centrum och provade stövlar igår men ratade flertalet snygga för  de var ju så obekväma. Allvarligt, lägger man över 1000 spänn på ett par skor/stövlar kan man väl begära att de ska gå att gå i också? För nåt år sen funderade jag inte ens över om skor var sköna eller inte så länge de var snygga. Hm. Tog mig också in på HM och provade en fin stickad klänning men den åkte av lika snabbt för den var ju helt stickig. Akrylelände! Obekvämt.

Det verkar som om min bekvämlighet har blivit högre prioriterad på sistone… Vad är nästa steg? Mjukisar på jobbet? :-O

//J

 

Hår?

Jag måste verkligen klippa mig. Mitt hår är sjukt långt nu och det bara växer och växer. Och Ed sliter i det så jag har lite lugg på sidorna (skitsnyggt verkligen, mutter). Men hur ska jag klippa? Minst 2 dm ska i alla fall bort (och då har jag ändå längre än axellångt kvar) men frågan är om jag ska ta en bit till när jag ändå är igång och fixa till en page eller nåt sånt. Försökte hitta en bild på hur det ser ut nu men på varenda nytagen bild är håret uppsatt så jag fick bara ännu en anledning till klipp. Puh.

frisyrer.jpg picture by hjarterdamen

Några frisyrer som jag haft genom åren…
Fr. vänster 1) 17 år, långt svartfärgat hår.
2) Typ 22 kanske, slingat uppklippt
3) Permanentat på piprensare (inga ytterligare kommentarer här)
4) Ett försök att rädda testarna efter permanenten, rastaflätor med mängder av löshår…
5) Nästa försök att rädda testarna, en permanent på piprenpermanenten. Resulterade i ett gräsligt fluff av sällan skådat slag. Hrm.
Andra raden:
6) Klart vanligaste klippet de senare åren. Tror den här bilden är från ett passerkort på jobbet…
7) 2002, gav upp försöken att rädda håret och kapade istället (och det är så jag tänkte klippa nu…kanske)
8) Samma fast lite uppsatt.
9) Sambahår! (dvs en "peruk" eller löshår fäst i ett diadem)
10) Typ 18 år. Kortaste jag haft. Lite väl kort för min smak trivselmässigt även om jag så här i efterhand tycker att det var ganska fint…

Nån favorit?

//J

 

Brun banan?

Alltså, det finns ju nästan alltid tv-reklamer man stör sig på men den där parfymen… Bruno Banani. Vad tänkte de?! Är det ett namn på någon cool snubbe eller nåt? *okunnig* Eller kanske något känt modehus eller så? Eller luktar den där parfymen som brun banan? Ett mysterium.

//J

 

7 sanningar om mig

Jag blev häromdagen utmanad av Linn. Här kommer alltså 7 sanningar om mig:

1) Katter är en stor del av mitt liv. De påverkar hur jag ser på människor omkring mig. Det finns människor som har katt och människor som inte har katt. Inte så att jag automatiskt tycker illa om människor som inte har katt utan mer tvärtom. En person som har katt kan inte vara en helt dålig person. Personer som mina katter gillar är förmodligen bra personer. Personer som uttalat inte gillar katter är jag dock lite skeptisk mot (dock inte omöjlig, T är ju faktiskt en av dem…men Missan blev så helt jätteförtjust i honom att det liksom gick att ha överseende med den detaljen).

2) Jag älskar att dansa. Just nu har jag ett uppehåll i samban som varat ett par år men jag hoppas hitta tillbaka. Eller till någon annan dans. T sa häromdagen att "du måste se till att Ed lär sig dansa, innan han börjar skolan och det blir pinsamt för det är så bra att kunna sen".

3) Jag gillar inte konflikter och undviker dem helst. Jag blir ytterst sällan arg (lyckligtvis, det hade inte varit en särskilt praktisk kombination annars…).

4) Jag lyssnar hellre än pratar. Umgås jag på tu man hand pratar jag så klart också men det har hänt många gånger att jag upptäckt att jag suttit en hel lunch/fika/samtal och bara lyssnat på två andra vänner. Och det har varit helt ok, både för mig och dem.

5) Jag gillar att ordna och organisera och gillar symmetri. Kryddburkarna får gärna stå i bokstavsordning. Det är skoj att ha förlovat sig 030303 och gift sig 060606.

6) Jag fick studieteknik först något av de sista åren på högskolan. Innan dess körde jag någon slags "memorera allt"-teknik. Jag kommer till exempel fortfarande ihåg vissa rubriker i historieboken från gymnasiet men kan inte redogöra för några detaljerade händelser. Jag började titta på bilderna i böckerna något av de där sista åren också, innan hoppade jag över dem (inte helt smart när man läser molekylärbiologi och en bild säger mer än tusen ord för det mesta). Idag när jag läser vetenskapliga artiklar händer det fortfarande att jag glömmer mig och hoppar över diagram, bilder och tabeller när det egentligen är de som gör att man förstår.

7) Jag är mitt lyckligaste jag just nu. Det är sällan jag reflekterar över lycka när jag är mitt uppe i den men ibland händer det (att må dåligt är liksom mer påtagligt på något vis). Häromdagen fick jag en forskningsenkät från SöS med en massa frågor kring förlossningen och det bemötande vi fått men också en avdelning som påminde om en depressionsenkät och då gick det upp för mig att jag nog aldrig fått så låga poäng på en sådan förut. Mycket skön känsla.

För de som känner mig var det nog inga nyheter..eller?

//J

 

Det där med förlossningen…

Jag har tänkt att jag ska försöka mig på att skriva en förlossningsberättelse (sen om den hamnar här eller någon annanstans det får vi se) men minnet börjar redan svika mig. Till exempel konstaterade jag redan några dagar efteråt att jag inte hade minsta lilla minne av hur värkarna kändes. Jag minns att det gjorde ont men inte alls hur. Var det i magen? I ryggen? Brännande? Svidande? Kramande? Ingen aning. Fast jag minns att jag stod och tryckte pannan mot väggen i ett försök att dämpa det (vilket i sig säger mig att logiken försvann rätt fort…).

De senaste dagarna har jag ändå funderat rätt mycket på varför det blev som det blev. Och vilken roll jag hade i det hela. Och om jag sett annorlunda på saken om jag inte haft i bakhuvudet att det kanske skulle bli snitt. Frågorna duggar tätt och jag är glad att jag tackade ja till återbesökstiden jag blev erbjuden på BB (alla akutsnittade erbjöds en tid för att gå igenom förlossningen med läkare någon månad efteråt).

Men allt var ju ändå inte bara hemskt (speciellt inte resultatet) och en del saker ger ju ett gott skratt så här när man tänker tillbaks på det. Som att T var snäll nog att testa lustgasen först eftersom jag var så nervös över den. Eller som att narkosläkaren när han satt bakom min rygg och pysslade med EDAn innan han skulle sticka säger "hoppas jag prickar rätt nu" och jag svarar "det låter ju betryggande!". Sen kom någon slags förklaring som jag inte minns men det var något med att han skulle lägga ett papper över min rygg och det var ett hål på det som skulle läggas rätt… Lustgasen fick mig inte att säga något särksilt roligt annars…om man inte räknar att jag låg och tjatade om ostfrallor och hur gott det skulle vara (jag åt lunch kl 11 på lördagen och fick sen inte äta något mer förrän jag kom till BB vid 20-tiden på söndagskvällen…den barnmorskan som kom med en ostmacka där på kvällen blev min absoluta favorit…fast jag inte såg henne mer under bb-tiden…jag kanske hallucinerade?).

Trött nu…och jag har en sovbebis här bredvid så det är kanske dags att göra honom sällskap…

//J

 

Utmanad

Jag har blivit utmanad på två håll, Tinisen och Hannah

REGLER:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir ?tagna? ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar.

  1. Jag är kass på avståndsbedömning. Jag går in i väggar, dörrar, sängar och om inte Tobbe säger "akta" så kan jag även snubbla över såna där betongväghinder i form av lejon (det senare var efter att han fått sig en avhyvling av mig för att han hela tiden sa till om "självklara" saker…numera säger han till om alla tänkbara och otänkbara hinder i min väg *rodna*).
  2. Jag har aldrig bott permanent någon annanstans än i Stockholm men jag har bott i 12 olika lägenheter och 1 hus.
  3. Jag är diplomatisk. För diplomatisk tycker nog många. Men jag gillar det och jag blir ytterst sällan arg. Alltså, jag trycker inte tillbaka nån ilska, jag blir inte arg helt enkelt. Däremot blir jag lätt rädd när andra blir arga för jag fattar liksom inte.
  4. Nästan alla mina nära vänner har katt. (Och har de inte det så har de haft katt, eller vill ha katt).
  5. Jag har precis lärt mig dricka kaffe. Det har lett till att jag dricker mycket mer te. Och äter mer choklad (både kaffet och chokladen blir godare ju).
  6. Jag blir aldrig trött på tacos. Och det viktigaste att ha i dem är…jordnötter.

Jaha, ska jag alltså komma på 6 personer. Det gör jag nog inte. Ni som inte gjort den får helt enkelt tävla. När 6 pers skrivit i mina kommentarer att de gjort den är det för sent *fuskar*.

//J

 

Farmor, lilla farmor

Snart är det 3 år sedan hon gick bort. Min lilla farmor. Fortfarande känns det konstigt att vara i huset som pappa tagit över. Sitter hon verkligen inte där i köket och lägger sin eviga patiens?

När hon dog fick jag ta över de två orkidéer som fanns i huset (pappa är inte direkt känd för att ta väl hand om blommor, inte jag heller visserligen men i jämförelse så…). Den ena dog ganska omgående. Den andra har varit en samling blad under de här tre åren. Men så för någon månad sen sköt den iväg en stängel. Och idag mötte den här synen mig i köket:

Den är så fin… och så får den mig att tänka på farmor. Hoppas den blommar länge. Jag har aldrig lyckats få en orkidé att blomma om förut.