Verkligheten kallar

Skulle bara ”kolla mailen lite snabbt” innan läggdags och fann en intressant artikel från New York Times om familjer med ärftlig variant av Alzheimers sjukdom (dvs precis såna familjer jag jobbar med). Fastnade till långt efter läggdags…

Det är nyttigt med lite verklighet ibland. Visserligen träffar jag patienter också men oftast inte de som är sjuka utan de anhöriga och de jag träffar får oftast lugnande besked, dvs att de inte har så mycket ökad risk eller åtminstone inte verkar tillhöra den typen av familj som beskrivs i artikeln (50% risk att insjukna och ofta i 50årsåldern).

På disputationen i fredags hade opponenten valt att i sin ”introduktion till fältet” ha med några videofilmer, en på en patient med frontallobsdemens och en på en ALS-patient. Nyttigt att se när man annars mest tittar på blodprover eller kurvor på en skärm.

//J

 

Podradiotips

Jag har kommit in i det här med podradio och lyssnar lite här och där. (Tips mottages tacksamt!!). Kvällens tapetrivning (det är säkert en tredjedel kvar än…suck) accompanerades av P1s Kropp och själ: Vad vill du veta om dina gener?

Mycket intressant! Och lite av mitt jobb beskrivs också (det är en genetisk vägledare med).

//J

 

Hemmakär fegis

Ok, jag märker att jag håller på att ta mig utanför min bekvämlighetsbox lite nu. På pappret lät ju en vårvecka i Bologna inte helt fel. Sen inser jag…

Hej Bullen, jag är en tjej på 33 jordsnurr och jag har aldrig rest utomlands ensam förut. Gulp.

Och inte får jag boka på det rekommenderade hotellet heller. Erfarenhet 2 av upphandlingselände. Tack för den.

Och mina killar. Hallå, en vecka! Hur ska jag klara det? Lalalala, bingo!

//J

PS. Jag har redan frågat mamma om hon inte är sugen på en weekend i Bologna. DS.