Hm…

Jag fortsätter botanisera i syskonvagnsdjungeln. Det är inte lätt. Rätt snabbt har jag konstaterat att en vagn som har allt inte existerar. Återstår då att hitta en som funkar hyfsat till det mesta i alla fall. Fråga nummer ett är ju vad den ska användas till. När kommer vi använda vagn till båda barnen helt enkelt. Svaret är väl i princip till och från dagis, när man ensam ska ”frakta” två barn på ett smidigt sätt (tex ska handla eller besöka någon), när vi ska på utflykt och vi inte räknar med att Ed ska orka gå eller om han behöver sova under turen (Skansentur i sommar kanske?).

De breda vagnarna har jag ratat rätt snabbt då det där med ”smidigt” inte riktigt känns uppfyllt (speciellt inte efter att ha hängt med Åsan och brudarna i köpcentrum (ingen hiss=ingen tillgänglighet), mataffärer (bara den där kassan är bred nog) och hemma hos mig (hoppeti hoppeti upp- och nerför trappan då vagnen inte gick in i hissen).

Kvar finns då de vagnar där man staplar barnen ovanpå varann. Tills för ganska nyligen sedan var valet där väldigt begränsat. Phil & Ted (som numera kommer i tre varianter). Men så verkar det ha hänt något i vår och jag har hittat i alla fall fyra andra varianter som jag nu försöker välja mellan:

Phil & Ted Sport

Enklaste varianten av P&T.

+ Liten, lättkörd och lättsvängd.
Lätt att ta sig fram både i butiker och i terräng tack vare tre lufthjul.
Det sägs att det finns adapters som gör att vårt babyskydd går att klicka på
Billigast i gänget
– Det går inte att ha barnet mot sig
Meckiga lösningar för att fälla och ändra lägen på sitsarna
Små sitsar (Ed slår i taket på alla P&T-vagnarna när han sitter i syskonsitsen)
Tyg på fotstödet

Phil & Ted Dash

Ungefär samma som ovan men med lite annorlunda broms (man fäller handtaget) och plastfotstöd.
En tusenlapp till.

Phil & Ted Vibe

Ytterligare lite fler uppgraderingar än de ovan. Några centimeter bredare men lättare tror jag. Ytterligare en tusenlapp. Jag tycker den känns aningen mer trögkörd än de tidigare varianterna och gillar inte att handtaget är platt.

T gillar P&T-vagnarna bäst pga att de är trehjulingar men han konstaterar samtidigt att han nog inte kommer kunna köra dem på ett bekvämt sätt för att handtaget är för kort så han slår i dvs får gå vid sidan av vagnen.

Babyjogger City Select

+ Det går att vända barn/bebis hur som helst i princip.
Jag kan sälja buggan (med P&T skulle jag vilja ha den kvar att använda som singelvagn pga större liggdel och sittdel med möjlighet att ha bebis mot sig).
Liggdel istället för mjuklift.
– Lååååång.
Nej, på bild såg den här lovande ut. I verkligheten var den allt annat än smidig.

Britax B-dual


Samma princip som den ovan men inte lika lång. Har bara hittat den som singelvagn (de hade inte fått in någon syskonsits på babyproffsen) men man ser ju hyfsat ändå hur den kan bli. Osäkert om det går att ha liggdel och syskonsits. Endast britax babyskydd passar till (=extra kostnad om man vill ha det då Eds gamla är en maxi cosi). Rätt stor.

iCandy Pear

Silk Covered Diaper Bags

+Lite som de ovan men syskonsitsen och den ordinarie är samma sits, dvs ingen sits är mindre än någon annan.
Vårt babyskydd funkar till.
– 2×2 små framhjul. Inte så lockande. Ska dock gå att byta till enkla hjul har jag hört.
Rätt stor.

iCandy Peach Blossom

+ Smidigare och nyare variant än den ovan.
Lika stora sitsar.
Enkelt att fälla och ta bort säten efter behov (samma konstruktion som buggan vilket ju känns bekant)
Jag kan sälja buggan då den här går att ha också som singelvagn och då i princip är samma vagn.
Babyskyddet passar till.
– T gillar inte små hjul fram (och jag gillar eg inte trehjulingar…egentligen skulle jag nog vilja ha en med fullstora men svängbara hjul men med tanke på att det inte finns som alternativ vad jag hittat så måste det ju vara någon jättenackdel med det…).
Förmodligen rätt dyr med liggdel, sittdel, syskonsits, babyskyddsadapter, syskonskyddsadapter osv. Men det återstår att ta reda på. Jag har heller inte kollat priser på nån annan är P&T-vagnarna då de andra fallit på andra punkter.

Ja, jag lutar ju åt den sista nu. Såvida den inte är supermkt dyrare (kan ju tänka mig att dra av en försäljning av buggan på det också så lite dyrare får den vara). En viktig sak som är kvar med koll av den är att se hur Ed får plats i den. Och att få T att tycka en fyrhjuling är ok. Hm… Eller så kan man ju köpa en vagn för varje ändamål. 😉

//J

 

Målbilder

Under helgens profylaxkurs fick vi lite hemläxa. Att fundera över målbilder. Jag har massor. Vi var enda paret som hade barn sen tidigare och det tyckte kursledaren gjorde det enkelt för oss. Sant förvisso men Ed är inte den enda som fått syskon och jag har några andra minnesbilder som fastnat, inte bara på näthinnan som fina stunder utan även på bild.

mal.jpg picture by hjarterdamen
Första uppe till vänster: Dante gosar med mamma (som aldrig brukar vilja vara med på bild här och därför är bortklippt…) och två veckor gamla lillebror.
Uppe till höger: Lillebror!
Nere till vänster: En ca två veckor gammal Ed och en glad mamma och en Loci som är nöjd med sitt nya ”syskon”.
Nere till höger: Ed är lycklig eftersom han får hålla i kompisen Amadeus lilllasyster Manda.
Sen har jag såklart målbilder som innefattar T också men han brukar inte heller vilja vara med här så de behåller jag för mig själv 😉

/J

 

Oh my

Drömde i natt att det var dags för förlossning. Jag och T begav oss in till sjukan och fick träffa en barnmorska vars namn jag inte minns trots att jag fick henne att upprepa det minst 3 gånger i drömmen (kan hänga ihop med att jag bara minns namnet på en enda person ur personalen från när Ed föddes, uskan som tog emot oss hette Edvard(!!)). Nåväl, vi blev visade in i en korridorliknande förlossningssal där 6-7 kvinnor låg och födde barn. Alla var i femtonårsåldern och ett gemensamt manta hördes monotont upprepande ”Sooooova, sooooova, sooooova”.
Vi gick direkt ut igen och några minuter senare kom de ut en och en med sina bebisar på armen.

Ok. Äuhm. Om det här är vad jag drömmer efter några kvällar med förlossningslitteratur så kan man ju undra vad jag kommer att ha att berätta efter helgen då det är dags för profylaxkurs…

//J

 

Vecka 30

Eller 29+0 som det så fint heter. Men 30 låter roligare och känns lite som en milstolpe på vägen. Lillebror sparkar så det står härliga till. Har inget minne av att Ed rörde sig så här mycket faktiskt. Undrar hur man ska tolka det? Igår tog han dessutom spjärn och borrade sig neråt. Mycket bisarr känsla. Kanske att jag ska få prova på att ha en fixerad bebis den här gången? Ed gjorde ju aldrig det (eller jo, veckan före bf men jag tror nog att det mest var barnmorskans goda vilja för dan före bf-dagen var han ju tillbaks till att vara ruckbar igen).

Magen växer även om den (eller snarare jag) inte är riktigt lika stor som sist (puh!). Vissa dagar, som idag…hittills iaf, är det lugnt och jag känner inte av den så himla mycket mer än att den hoppar och rör sig hela tiden. Andra dagar, som igår, kände jag mig helt handikappad och gav ifrån mig en massa ljud hela tiden. Uff liksom. Märkligt det där.

//J

 

Hm

Jaha, så har vi då kommit till det stadiet då midjans magens omkrets passerar bröstens. Det är väl ok. Midjemåttet har ökat med 25 cm. Vad som är mindre ok är att även rumpan blivit en decimeter större. Har lillebror en hemlig tvilling där?!

Efter en sån här vinter borde väl sommaren ändå bli promenadvänlig får man hoppas.

//J

 

Rum för två

Roar mig med att sitta i soffan och snora och surfa efter syskonvagnar. Måste nog kika efter den här i butik:

Fast fan vet om det är nyttigt för mig med så många valmöjligheter 😉 och alla ser ju inte precis ut att rekommendera, andra från vänster på rad 2 tex, snacka om att ge ungarna möjlighet att sparka till varann…eller ge den ena ungen möjlighet att sparka till den andra. Nåja, City select heter den. Annars stör jag mig mest på att jag hittar en massa rykten om vad som ska komma i syskonvagnsväg. Bugaboo ska släppa en (fast har de inte sagt det i flera år?!), UJ ska släppa en som liknar Phil & Ted eftersom de köpt upp dem… Och alltid är det ”till våren”. Vilken vår då? Nåja, än är det ingen brådska.

//J

 

Tja…

Vad ska man säga egentligen. Har varit hos läkaren och skrivit förlossningsplan. Undrade lite innan vad det innebar. Hur kan man egentligen planera nåt som liksom inte går att planera? Nu är det lite klarare. Man skriver helt enkelt ner ett gäng saker som borde vara självklarheter och kallar det plan. Halva planen (dvs en halv A4) är dessutom en beskrivning av förra förlossningen. Under rubriken ”Viktigt denna gång” står tex ”Inga diskussioner inför föräldrarna där personal har olika synpunkter”, ”Behöver info om VAD man väntar på eller orsak till olika handläggningar”. Saker som tydligen inte är självklarheter mao. My god, vad har jag gett mig in på?

Dessutom fick jag uppmaningen att kontakta en kurator eftersom jag råkade fälla en och annan tår under besöket när vi pratade om förra förlossningen (som slutade i akut snitt efter 2 dygns värkar varannan minut). Det står ju faktiskt i min journal att jag en gång varit deprimerad/haft panikångest (för 8 år sedan när jag 23 år gammal precis blivit klar med utbildningen, var arbetslös, mitt andrahandskontrakt gick ut och jag fick flytta hem till pappa igen i samma veva som mitt 5 år långa samboförhållande gick åt skogen men oooh vad jag verkar ha lätt för att bli deprimerad!)

Nej men det här blir nog bra. Eller nåt. Om inte annat kan jag ju alltid säga ”vad var det jag sa” efteråt för det står också ”Har också svårt att lita på tex denna handlingsplan och att den verkligen efterföljs”. Jomensåatt…

//J

 

v 23

Bm-besök idag. Eftersom både T och Ed var hemma pga nedanstående vurpa fick de båda följa med. Ed har fått problem med att presentera sig. Han har nämligen lärt sig sitt efternamn vilket gör att de som frågar vad han heter får höra Äädjorksråå. De flesta gissar att han heter nåt med Ed i alla fall. Eddie. Edvin. Nåt sånt. Och han blir surare och surare för varje gång han behöver upprepa sig. Men när de klargjort den saken berättade han noggrant om hur han halkat och slagit sig i huvudet medan han blandade in kommentarera om barnmorskans dator och tavlor. Sen var det dags att fokusera på lillebror och att lyssna på hjärtljuden. 148 slag kom vi fram till till sist. Lite svårt att mäta med en mamma som fick skrattanfall av att se på storögda Ed. Blodsockret var lägsta hittills (hade ju inte hunnit med nån lunch) och järnvärdet hade ökat sen inskrivningen (131). Toppen 🙂 Och så fick jag ett plåster på fingret som Ed var grymt avundsjuk på.

//J