UL – utan logik?

När jag bestämde mig för att ta killarna på tåget (1h) och bussen (1h 10 min)  för att komma till syrran tänkte jag att det knepigaste skulle vara att hålla dem nöjda och glada under resan. Det visade sig snart att det knepigaste skulle vara att köpa rätt biljett.

1) Jag hade i bakhuvudet att det var lite krångligt med Arlanda-stationen på vägen och allt. Nån extraavgift kanske och så måste man väl köpa biljetten redan i Älvsjö med tanke på att pendeln numera går hela vägen till Uppsala.

2) Surfar in på ul.se för att se hur man ska göra. Efter att ha läst där i ca 20 minuter utan att fatta hur jag ska göra ringer jag experten – aka mamma som gjort denna resa en himla massa gånger och senast i söndags eftersom hon befann sig hos syrran redan.

3) Inga klara besked av experten förutom att det kan kosta lite olika beroende på åt vilket håll man åker (?!) och att det ev kan bli lite brådis i Uppsala vid bytet till buss så inte biljetten hinner gå ut.

4) Dagen före resan stannar jag till i Älvjsö på väg hem från jobbet och frågar i luckan. Får besked att jag kan köpa biljett där. I alla fall till Tierp. Men det visar sig ligga i samma zon som Östhammar så det går nog bra det med.

5) Dagen D. Köper biljett i luckan som gäller för zon 5 och 1-3 för att komplettera mitt SL-kort. 75 kronor.

6) På pendeln tittar ingen på min bijett.

7) I Uppsala tittar busschauffören både länge och väl på min biljett. Han har helt klart aldrig sett en sådan förut. Jag förklarar att jag köpt den i Stockholm och att jag fått berättat att den ska gälla till Östhammar. Han ser mycket skeptisk ut när han släpper på oss.

8) Vi kommer till Östhammar!

9) Idag – dags att göra samma resa åt andra hållet.

10) Sladdar in på busstationen en kvart före avgång. Ber om biljett som tar mig till Stockholm om jag har SL-kort. Får biljett som kostar 25 kronor. Upplyser om att det kostade 75 kronor åt andra hållet. Förtydligar att jag tänker åka buss och tåg och att tåget går via Arlanda. Får ny biljett som kostar 60 kronor. Ser skeptisk ut. Biljettförsäljares kollega kikar över axeln. Får ny biljett som kostar 75 kronor. Nu för zon 1-3. Frågar igen över Arlandazonen men övertygas om att det här är det rätta.

11) Tar bussen till Uppsala. Busschauffören släpper snällt på oss.

12) Frågar för säkerhetsskull på Pressbyrån vad som gäller angående övergångstider och Arlanda. Får besked att biljetten gäller i 2 timmar och alltid gjort det. Så det så!

13) Frågar för säkerhets skull även det gäng på ca tio kontrollanter som står och hänger på perrongen. Får besked att våra biljetter inte alls gäller eftersom vi passerar Arlanda och måste ha tillägg för zon 5. Detta går inte att köpa i automaten utan vi måste gå in till UL-center.

14) Det är 3 minuter till avgång. Påpekar lite fint att vi vid tre tillfällen påpekat att vi passerar Arlanda och fått bedyrat för oss att våra biljetter visst är rätt av diverse UL-personal. Ifrågasätter milt systemet som inte ens personalen verkar förstå.

15) Eftersom personen vi pratar med ändå ska agera kontrollant på tåget säger han att vi istället för att fixa biljettstrulet på UL-center kan köpa en enkelbiljett för zon 1 eftersom det är samma pris som ett tillägg skulle varit så kan han godta det.

16) Halvvägs genom köpet ångrar han sig och säger att han kan släppa igenom oss ändå (mitt köp gick dock igenom så jag fick en sån biljett också).

17) Ingen kontrollerar vår (eller någon annans) biljett på pendeln hem (kontrollanterna, ca 6st, står i klunga på tåget och snackar och kolla i sina telefoner).

Förlåt mig UL, men hur sjutton tänkte ni när ni utformade ett system som inte ens er personal fattar, än mindre resenärerna? (kanske använde ni samma underleverantör av system som SL? Fast det är en helt annan historia…)

Barnen? De lekte sten, sax, påse, sjöng högljutt (Sam), sov (båda fast inte samtidigt) och käkade godis. Ytterst få minuter av gnäll faktiskt. Kanske vågar mig på att göra om det. Om jag lyckas köpa biljett då…

/J

 

 

Hej bloggen!

Ledsen att du inte fick följa med. Normala bloggare tar ju liksom med sin blogg när de ska iväg på nåt skoj. Fotar hela tiden och skriver små inlägg när det händer nåt spännande. Själv har jag befunnit mig ett dygn i Lund och glömde visst av att blogga.

Årsmöte för genetiska vägledare och eftermiddagsseminarie i fosterdiagnostik vid olika familjära cancersjukdomar stod på schemat (men även applicerabart för mig eftersom det är liknande frågeställningar vid andra ärftliga sjukdomar som debuterar först i vuxen ålder). Mycket intressant!

Lund visade sig inte från sin bästa sida rent vädermässigt (skulle jag gissa, jag har aldrig varit där förut och inte så långt söderut i landet heller). Mörkt, råkallt och en grå tät dimma över hela stan. Men ändå, så himla mysig stad! Synd att vi inte hade tid att knalla runt lite… En annan gång. Blev lite sugen på att ta en helg i en mindre stad…

/J

 

 

Gnäll

Ingen rolig helg. Snacka om antiklimax alltså. Men när Sam på fredagskvällen fick hög feber igen, trots flera dagar med starkt penicillin, och bara ville sitta knä så gick det liksom bara inte att åka. Och sen blev jag dyngförkyld och har spenderat helgen i soffan.

Idag är Sam äntligen feberfri och lite piggare. För egen del är det fortfarande soffan som gäller. Känns som ytterligare en baklängesförkylning. Hosta i massor, sen feber, sen huvudvärk och ont i kroppen och så täppt och snuva på slutet (eller har det börjat om?!).

Men det är väl bara att ladda om antar jag…

//J

 

Hoppsan

Nu blev ju det här värsta resebloggen. Eller mer resfebersbloggen skulle jag tro. Mitt plan lyfter 6.25 imorrn. Tur att det inte var idag jag skulle flyga. Fredagen den 13e och allt. Skulle förmodligen nojat över det också i så fall.

Sjukstatusen är i alla fall på bättringsvägen. Sam är piggpiggelin men hostar en del fortfarande. Jag hostar som en gammal kedjerökare men känner mig ändå piggare än igår. Vi drog till jobbet en sväng på förmiddagen för att hämta lite material till kursen som jag skulle ha med och lyssna av telefonsvararen och sånt. Sam passade på att måla lite med bläckpenna på mitt skrivbord, le sött till mina kollegor och smita till Frendo och försöka snatta godis med jämna mellanrum.

Nu har pluttas somnat och jag ska försöka stoppa nåt i väskan. Typ kläder. Vad sjutton behöver man för en vecka?  Jag är helt off.

Håll lite tummar för mig så lovar jag att slänga ut ett inlägg när jag får tillgång till WiFi nästa gång.

//J

 

Packlista skriven

…och sen kom resfebern med buller och bång på allvar. Aaaaaah. Vad har jag gett mig in på?! Hur ska jag hitta? Hur ska jag hinna? (Har två timmar från flyget landar till kursen börjar) Kommer jag hitta nån att prata med? Kommer jag bli dyngförkyld?

Nej, fokusera om. Nu fokuserar jag på de saker jag INTE oroar mig över.

1) Att grabbarna inte kommer ha det bra. De kommer ha det toppen. Ed har lovat att inte sakna mig ett dugg och jag har lovat att sakna honom tillräckligt för oss båda.

2) Att det kommer kännas som en meningslös kurs. Har bara hört gott om kursen och arrangören.

3) Att jag ska svälta pga äcklig mat. När jag var mindre levde jag konstant på pasta bolognese så fort jag åt utanför hemmet (oavsett om det var i Skövde eller på Kreta). Sjukt kräsen och även om jag blivit bättre på den fronten så KAN det ju bara inte vara dåligt i en stad som liksom gett namn åt själva rätten.

Fast ok, jag längtar hem lite. Så här två dagar innan avfärd…och fortfarande är det typ tusen saker jag fortfarande oroar mig över.

//J

 

Vabbelivabb

Vi har sjukstuga idag, jag, Sam och Ed. Ed vaknade i morse och hostade som jag vet inte vad. Lyckligtvis var det som bortblåst på ungefär samma tid som det tar att säga ”Ok, det blir inget dagis för dig idag”. Sam hostar på för fullt han med. Och snorar. Och tjatar mer om nässpray än godis. Själv hostar jag också för fullt. Och har lite ont i örat till och från.

Det blev ett vårdcentralsbesök för oss i förmiddags. Känns som vi är stammisar där nu. Men hittills har vi i alla fall inte kommit därifrån utan medicin så det känns inte som vi springer dit i onödan i alla fall. Det var dock nära idag. Sam sa inte ett ljud utan ville bara fingra på diktafonen. Ena örat och halsen var irriterad  och sänkan lätt förhöjd men läkaren tyckte vi skulle avvakta. Tills hon hörde att

1) Jag skulle resa bort en vecka och barnen skulle vara hemma med pappa
2) Sam varit sjuk nästan konstant sen i julas
3) Sam öppnade munnen och rosslade för fullt när han pratade

Osäkert vilket som påverkade mest men vi kom därifrån med 3 olika mediciner och ett stopp för inhalation av luftrörsvidgande medicin. Allt eller inget liksom. Nu måste han väl ändå bli frisk! Han blev också ordinerad att vara hemma en vecka.

Mina öron fick dock godkänt för resa med öronproppar och dubbel dos nässpray. Känner mig lite osäker på om det är ”yey” eller ”nej” faktiskt. Den här resan var svår nog innan alla var sjuka…

//J

 

Reseuppdatering

Dagens pepp: SMS från Polisen. Passet är klart! Ska promenera ut i solen och hämta det alldeles nu. Yes!

Dagens o-pepp: Mail från kursansvarige. Avslutas: We would suggest bringing warm dresses, k-ways and an umbrella with you, as April showers are expected.

Vaddå ”April showers”?!  *mutter*

//J

 

Hemmakär fegis

Ok, jag märker att jag håller på att ta mig utanför min bekvämlighetsbox lite nu. På pappret lät ju en vårvecka i Bologna inte helt fel. Sen inser jag…

Hej Bullen, jag är en tjej på 33 jordsnurr och jag har aldrig rest utomlands ensam förut. Gulp.

Och inte får jag boka på det rekommenderade hotellet heller. Erfarenhet 2 av upphandlingselände. Tack för den.

Och mina killar. Hallå, en vecka! Hur ska jag klara det? Lalalala, bingo!

//J

PS. Jag har redan frågat mamma om hon inte är sugen på en weekend i Bologna. DS.